Klockan är 04:27 och jag har gett upp tanken på sömn innan jag tar bussen mot KS, igen. Jag kommer på dåliga tankar varje gång mina ögon sluts och jag påminns om både besvikelse och smärta. För jag vet inte riktigt längre vad som är värst; att de ställer in igen eller att det blir av.
Jag önskar att jag blev frisk bara vips sådär. Att jag fick slippa behöva skära upp örat, slippa borra, slippa att de kanske har av nerver igen, slippa allra särskilt den där jävla balansjäveln. Förlåt om jag svär, men det är ett litet helvete att skallen snurrar medan man går. Jag avskyr svindeln och lutningen. Fans jävla skit faktiskt.
Jag önskar att jag bara kunde äta ett piller och bli frisk. Att jag slapp ha en rädd pojkvän, orolig mamma och stressad pappa. Jag hatar när folk tycker synd om mig. Ärligt talat. Det är det värsta jag vet. Jag är inget offer. Jag ordnar mig själv. Typ.
Nu kommer min kille få ordna allt och jag är avundsjuk på honom för jag älskar att ta hand om andra, men inte att hamna i sitsen där någon måste ta hand om mig. Det fina är att han gjorde det sist med, i somras. Det är en solskenshistoria i mitt liv. Därför vet jag att han gör det hur bra som helst. Min fina Martin. Eller som han sa på gymmet; min soulmate.
Ja, gissa om klockorna stannade när han sa det och fyllde på med ”jag har aldrig sagt eller känt så förut, men du är fan det”. Overkligt vackra saker kan komma ut ur den där norrlänningens fina mun.
Åh, jag vet inte om jag vill bli opererad längre, men vad fan har jag för val när en tumör växer i mitt öra och förstör allt i det? Jävla tumörjävel. Jag hatar dom.
Usch, jag vill inte opereras. Jag vill gå till jobbet, vilket som av de två jag har, och jobba. Jag vill inte vara drogad, handikappad och ha ont som in i jävla helvete. Jag vill inte behöva börja om från noll med min balans. Jag vill bara vara frisk, normal.
Jag får trösta mig med att tänka på en av de finaste minnesfilmer jag har i livet; den då min underbara kille hoppslade med armarna utsträckta och världens leende i sitt vackra ansikte – mitt på drottninggatan i lördags. Det var det finaste jag sett på länge. Min soulmate.