Haha, här sitter jag utan smink och lyssnar på Kurt Cubain. Min pojkvän har gjort sig ledig för att ta hand om mig. Jag är hög på citodon typ konstant. Jag klarar inte att känna de där ”piprensarna” i hörslegången. Det är vidrigt. Att de ska dra ut dem en efter en om åtta dagar är ännu vidrigare. Sist jag gjorde det så gick jag dit utan knark. Denna gång gör jag inte om det misstaget, det är något som är säkert.
Men jag ska väl skriva lite om igår. Jag kom in till sjukhuset klockan sju och placerades snabbt i ett rum. En sköterska rusade in med kläder till mig, gav mig nyckeln till mitt skåp och sa åt mig att skynda mig lite. Jag var ju helt inställd på att det inte skulle bli av, så jag blev faktiskt ganska förvånad. Fick ta på mig vita rocken, gå på toa, äta piller och sedan var det faktiskt bara rakt ner till pre-op som det kallas. Där låg jag med fjorton andra och fick ”lucky number seven” som sängnummer. Jag som var lite småhög på morfin skojade friskt om lite allt möjligt. Jag är ju alltid så tacksam när andra tar hand om mig, och jag kom in i ett rum fyllt med rädda, ledsna människor och tänkte ”ne men fan, jag får väl bjuda på mig själv”. Sköterskan kom då med en urinblåsemätare som hon höll på min mage ihop med ultraljudsgelé. Och då började jag med mitt haderej.
”Vad obehagligt om den där mätaren typ sa att jag var gravid.”
– Haha, den mäter bara urinens mängd, inget annat.
”Ok, men jag kanske är gravid i urinblåsan och inte i livmodern. Jag ska typ få ett kissbarn.”
– Hahaha, ett kissbarn?
”Ja, den ska heta Urina och ha hemmablekning i håret jämt. Och så ska den lukta som tunnelbaneperrongen i Slussen.”
Sedan visslade jag på Kill Bill, pratade med två sköterskor om sura godisar och saltlakrits, stirrade på när de satte infarten i handen (älskar att få sprutor), fick lite mer knark av en snäll kille som tyckte jag var kul, blev ännu roligare och skämtade om att allt egentligen var X-FILES och att det snart skulle komma ut aliens och börja experimentera med min kropp och sedan skulle jag få det där kissbarnet med en av dem. Sist tänkte på min pojkvän innan jag drog ett djupt andetag och somnade in i narkosens mysiga värld.
Vaknade upp på uppvak och var ordentligt knarkad. Huvudet snurrade som en karusell och de roliga sköterskorna innan kom in i rummet för att kolla till mig. En av dem hade snällt nog flätat mitt hår. De gav mig sin typ sista glass istället för saft för att jag varit den ”typ bästa patienten de haft” och jag var så tacksam att jag log med hela mitt runda, uppsvullna ansikte.
Fick åka upp till mitt rum som jag delade med en ganska, förlåt om jag säger detta, töntig tjej. Hon hade seriöst bjudit dit hela sin familj för det här. Hon gjorde den där körteloperationen jag gjorde i näsan i samband med med höger öra (minns ni?) och hon hade, seriöst, typ vänner, familj och alla där. Ja, jag kan verka lite hård nu, men ärligt talat.. det var lite löjligt. Hon var ganska otrevlig dessutom mot mig och personal. Typ öppnade dörren på vid gavel när jag stod utan kläder (WTF?) och gnällde om mer medicin konstant, jämt. Hennes familj pratade hela tiden och att läsa bok gick liksom inte. När jag väl somnade till en stund på Citodonet, så fick sköterskorna, vilket jag hörde lite vagt i min knarkdvala, säga åt henne och hennes vänner och familj på skarpen. De klarade inte det, så dem fick be hennes icke-släktingar att gå till slut. Sedan släckte de lampan, klappade mig på kinden och la min medicin i en liten pappersmugg.
Jag tycker det är FRUKTANSVÄRT rude när folk är otrevliga mot andra pga. smärta. Det är ingen jävla anledning att vara självupptagen och dryg. Det var som min pojkvän sa en gång; ”fan vad jag är glad över att du inte har PMS”. Jag tittade på honom och sa bara; ”alltså PMS är typ något tjejer hittat på för att få ha en jävla offerkofta på sig och för att få tillåtelse att vara dryga mot sina partners. Det är något som förmodligen kan förknippas med mensvärk och det finns många människor som helt enkelt inte kan vara trevliga medan de har ont – vilket är jävligt korkat för egentligen borde man ju vara tacksam att man har så fina människor som bryr sig i ens närhet istället. Nej, jag har inte PMS för jag vill inte gå runt och ha en giltig jävla anledning till att få vara en bitch en vecka i månaden. Jag är fan hellre mig själv och så snäll jag bara kan, jämt”.
Hur som helst, så vaknade jag upp vid halv fyra igen. Jag tog upp min telefon och kände en enorm saknad efter min kille. Jag har tidigare aldrig riktigt varit bekväm med att vara offer inför ögonen på en kille, men.. med Martin så kände jag inte så. Jag bad honom komma till sjukhuset ändå och han drog direkt ifrån sitt jobb. När han kom så sken hela världen upp typ. Han hjälpte mig gå med min droppställning, kysste mig typ överallt i hela ansiktet, sa att han älskade mig tusen gånger och vi båda var så glada att vi ändå fick uppleva detta tillsammans. Det kanske är knäppt att säga. ”KUL ATT UPPLEVA ATT MAN HAR JÄTTEONT OCH INTE KAN GÅ?!!?”. Nej, alltså kul att vi fick dela detta på sätt och vis, att jag vågade liksom öppna upp mig och ja.. låta honom få ta del av detta. Jag har aldrig gjort det på samma vis förut. När jag gjorde aborten med mitt ex så fick ju jag göra det helt på egen hand för han ville inte vara delaktig. Och mina sjukhusvisiter har jag gjort, till 95%, på egen hand. Ibland har mamma varit med. Ytterst sällan dock. Jag har velat göra det mesta själv faktiskt. Det är bra KBT mot panikångest.
Han fick gå med mig långsamt, långsamt till pappas bil utanför entrén och sedan åkte vi alla tre mot Sollentuna. Min fina kille hämtade pasta åt oss, gosade in mig i soffan och sedan tittade på vi romantisk komedi medan hans fingrar lekte med mina händer. Jag var hög på Citodon och lycklig. Har dock fortfarande ont, är svullen i ansiktet och väldigt trött i kroppen efter ingreppet, men vi ska ta oss ut på långsamma, långa promenader och jag ska försöka gå utan stöd idag. Vi får se om det går. Det är typ katastrof om jag slår i huvudet nu när hela örat är åt skogen. Jag råkade även ramla rakt in i min pojkväns hylla i morse för att jag tog ut min ”jag har bra balans nu”-vinst i förskott. Typiskt mig att vara FÖR optimistisk, haha!
Nu ska jag titta på Jane the virgin, plugga och äta mackor 🙂