Jag måste erkänna att jag har blivit helt annorlunda de senaste veckorna. Sedan jag valde att ändra vissa saker i livet så har jag fått så mycket mer energi och blivit så mycket gladare. Jag går typ överallt – även om jag nyligen förnyade mitt SL-kort – och det gör mig pigg. Jag vände på mitt dygn typ nyss och nu är jag vaken från morgon till natt. Jag pluggar på biblioteket och ser till att hålla mitt fokus, min plan.
Även om vissa människor försökt trampa på mig, så har jag rest mig upp och bevisat dem fel. Jag har inte gett dem fingret – jag har gett dem ett leende istället och det har gjort mig till en större person.
Det finns inget jag har större självförtroende i än mig själv och vem jag ska vara. Jag vet vem jag är och vad jag vill bli. Jag vet att jag ska klara den här operationen och smärtan efteråt. Jag vet att jag ska förkorta den där jävla läkningstiden och att jag ska tillbaka till mitt underbara jobb. Jag vet att jag ska ha en ”ful hörapparat”, men den kommer vara skitgrym på mig för jag kommer bära den utan skam. Den är en del utav mig och den gör att jag kan fungera, att jag kan göra mitt jobb, vara mig själv. Jag ska styra upp en GRYM jävla kryssning till Halloween, precis som jag lyckades styra upp en SKITBRA BDSM-kryssning bara någon vecka efter mitt skitbesked ifrån sjukhuset. Jag ska gå på gymmet, även om pulsen slår högre i mitt öra när jag är där, och jag ska klara mina delmål där med. Jag ska leva mitt liv oavsett om livet valt att vara lite jävligt ibland. Och till allt, allt skit som händer, ska jag le. Jag ska inte låta det sänka min livsglädje på något vis. Det ska däremot höja den. Höja den för att jag ska påminnas om hur jävla stark jag är som person.
Jag har klarat mig igenom så JÄVLA mycket skit. Människor som vet om min livshistoria vet att jag aldrig fått något på silverfat. Jag har fått kämpa som en jävla idiot för exakt allt jag har. Jag har inte fått kryssningarna och eventen gratis. Jag har fått utstå hot, äckliga mail och direkta kommentarer IRL ifrån människor som ”ska tycka saker”. Jag har varit en hora, slampa och bordellmorsa. You fucking name it.
Mina följare kom inte heller gratis. Jag har öppnat upp mig över säkert hundra gånger och berättat om saker få människor skulle våga säga i forum såsom Facebook där klimatet skriker efter bilder på Thailand och lägenhetsköp. Där har jag suttit med gråten framför en dator och skrivit om min syster, om min panikångest och om ensamheten i relationer och som singel. Jag har tagit en risk och jag har lyckats få folk att se vem jag verkligen är – en människa med känslor som alla andra.
Jag har vuxit som en person i folks ögon för att jag helt enkelt valt att vara en så jävla bra människa som möjligt. Inte för att jag skulle se bra ut eller försöka göra det – bara för den jag är, innerst inne.
Och det finns inget jag hellre vill än att utvecklas som person och bli ännu bättre. Jag ska bli bättre på att arrangera fester, bättre på att ta hand om mig själv, bli modigare och våga öppna upp mig mer på internet. Jag ska styra upp exakt vartenda jävla plan jag haft för mitt liv och jag ska bevisa för alla som lämnat mig, alla som tvivlat, alla som kallat mig saker, alla som skrattat åt mig.. för alla dem ska jag bevisa att jag kunde, att jag blev den jag ville bli.
Jag ska bli mitt bästa jag för att det gör mig lycklig. Jag ska inte lägga min energi på människor som inte alltid vill mig väl. Jag ska finnas där allra mest för mig själv – men också för de som hjälpt mig att känna såhär. De nära som verkligen funnits vid min sida oavsett om jag inte alltid har haft något bra att säga eller om livet varit på rosor.
Mitt liv kommer att bli bättre än någonsin och de som förtjänar att vara en del utav det kommer att sitta bredvid mig i mitt livs resa.. och jag bredvid i deras.