Det blir hyfsat sevärt men inte så mycket mer när den klassiska historien om klasskamp och korrumperade politiker berättas ännu en gång på ett inte alltför originellt sätt. Tempot är högt och slagsmålen snyggt koreograferade, men tyvärr är manuset undermåligt och lämnar väldigt mycket övrigt att önska.
Den amerikanska remaken på franska ”District B13” handlar inte helt otippat om hämnd och rättvisa, om de som har och de som tar. I ett dystopiskt Detroit någon gång i en relativt nära framtid är förorten omgärdad av en hög mur. På insidan – i tegelghettot kallat Brick Mansion, bor de kriminella, patrasket och övriga fattiga, medan de rika huserar på utsidan. Stadens politiker planerar att en gång för alla sopa rent gatorna innanför muren och skickar en polis på falskt undercover-uppdrag för att göra grovjobbet.
Det börjar med två parallellhistorier och direkt blir fokus lite spretigt även om berättelsen därefter i gediget mak går framåt. I grunden finns en bra och lagom enkel grundstory och karaktärerna, trots att egentligen ingen är så väldigt nyanserad, känns för sitt syfte ändå tillräckligt intressanta för att funka i en dussinaction som ”Brick Mansions” faktiskt är. Manuset har tyvärr många brister och stundvis är replikskiftet av så dålig karaktär att man ofrivilligt är på väg att börja fnittra, också när det inte är tänkt att vara skojigt. Överhuvudtaget har man svårt att ta stora delar av dialogen på allvar trots att skådisarna på de flesta håll gör vad de ska. Framförallt Paul Walker i sin sista färdiga film ger ett stabilt intryck som den hämndlystne polismannen Damien. Vi får lite bakgrundshistoria presenterad och även om den kanske är aningen sökt så lyckas hans karaktär ändå kamma hem viktiga sympatipoäng hos publiken. Flera fartfyllda bilrace med honom bakom ratten ger en lätt bismak i munnen och på slutet då en fin dedikation vid Walkers bild lyder: ”In loving memory of…” är tårarna nära.
Det är väldigt högt tempo direkt från början och ganska snart levereras den första av många ”löparjaktscener” i vilken birollsinnehavararen David Belle (grundaren av parkour, en slags stunthinderhoppning som går ut på att ta sig fram i omöjlig stadsterräng) får briljera med sin talang. Det är verkligen otroligt energiskt med hopp och skutt över det mesta, fall och sedan spring innan det är dags att åter hoppa och skutta lite till. Dessa akrobatiska sekvenser är väldigt häftiga rent visuellt och påhittigheten var det verkligen inget fel på när slagsmål och övrig action koreograferades. Tyvärr är fotot väl skakigt på sina håll och även om de snabba klippen på ett effektivt sätt varvas med slow motion- och frysbilder, tar den extremt omfattande redigeringen till sist udden av flera scener. Speciellt mot slutet känns hantverket slarvigt och helhetsintrycket blir därför liknande. ”Brick Mansons” är en relativt sevärd och lagom snygg actionfilm, men knappast något du inte redan sett. Se den för Paul Walkers skull, eller så ser du det klart bättre originalet istället.
Betyg 3/5
Johan Svensson
info@mensworld.se