Krångelhångel

Idag tänkte jag att jag skulle vara lite modig. Ta upp saker som är väldig krångliga och jobbiga. Idag har jag inte vart och tränat o har ingen bild på något sex- eller åttapack att visa upp. Jag har heller inte vart på något jobb och tjänat en massa pengar. Även alla Victoras Secret-modellar har tydligen haft annat för sig är att ligga med mig. Det enda som kunde sätta mig i en värre situation är väl om jag skulle gå ut som sosse men så lågt tänker jag inte hamna. Även om jag skulle vilja ge Ygerman en kram som den enda äkta politikern idag och det är mycket sagt för att komma från mig.

Men som jag tidigare skrev så skulle det bli regn, snö och blåst idag enligt nyheterna. Men jag har nu varit ute i fyra timmar och det har vart vindstilla, varmt och skönt. Snart får man nog implementera meteorologer med Löfven.

Har oxå börjat undra om jag luktar illa eller om jag ser livsfarlig ut, eftersom på tuben så tittar nyanlända påstigna på mig och väljer att sitta så långt borta från mig som de bara kan. Det ger visserligen bra benutrymme men inte så bra för min självkänsla. Jag doftar ju balsam och är värdens snällaste kille så jag hänger inte riktigt med här.

Idag vill jag oxå ge en stor eloge till alla er ”rasister”. Ni som är missförstådda och blir nerkrediterasde och motsatsen till det men ändå vågar ta ton i vår problematik. Just nu är det politiskt pajaseri och jag ser inga jag tror på, så har ni några idéer så hör vänligen av er. Kanske vi kan starta ett nytt parti? Om du blir statsminister så blir jag din obönhörliga, stödjande statssekreterare?

Jag sitter nu här och komplimenterar insikten ovanför palestinska ambassaden och granne till stans största porrklubb och undrar var jag faktiskt är på väg någonstans i livet. Var det här valet att komma hem till Stockholm och bli seriös, ett bra val som jag kan leva med? Jag är ju trots allt en av Sveriges högst rankade dykinstruktörer så varför inte bara dra iväg till något paradis?

Min extjej eller tjej hur man nu vill kalla det anklagad mig även igår för att jag gör mig ovän med allt och alla. Fick verkligen en tankeställare. Är jag sådan på riktigt? Är jag den jobbiga idioten eller är alla andra idioter? Ska jag förminska mig själv eller stå upp som en krigare och vara mig själv och stark? Går jag för långt? Egentligen vill jag ju bara kyssa hela världen och lyfta upp alla jag älskar! Hur drar man gränsen mellan att ta skit och bete sig som skit? Känner mig helt lost här. Vad är era tankar och erfarenheter om denna fina gräns? Vi kan väll alla ändå mötas i tanken att det är kärleken som är vår religion. Typ som att alla Bajare älskar varandra och ni som inte är det förstår vad jag menar, att vi hittar en gemensam nämnare som stärker, överbygger och har humor tillsammans. Gränsöversrkrivande kärlek.