Al Razeera News 6 – Dubajs toalettdilemma m.m.

(”Fallos gigantus”)

Då var det dags att lämna Dubai och Atlantis the Palm för den här gången. Sista kvällen firade vi min mors 75-årsdag på en Libanesisk restaurang på hotellet. Det var gott och det bjöds på underhållning av magdansöser och sångerskor.

(Mamma Berit får 75-års-tårta)(Jag och min äldsta dotter Linn har klätt upp oss dagen till ära)(Magdansösen rockar loss!)(En av brorsans grabbar tröttnar på magdansen och väljer att sova lite under bordet…)

Dagen efter skulle vi åka hem på eftermiddagen, så jag och Linn klämde in en bättre lunch på Nasimi Beach!(God fisk med god sås)

Jag är ganska ointresserad av bilar måste jag erkänna, men utanför Hotel Atlantis står det alltid ett gäng sköna Ferraris, Porschar och andra sportbilar som kan vara kul att kolla på. Personligen gick jag mest igång på denna långrygg som var en limousin-variant av Porsche Cayenne!

Transporten till Flygplatsen Ras al Khaimah gick emellertid medelst ett något modestare fordon den här gången.

Ska jag försöka sammanfatta min vistelse i Dubai på något sätt, så får jag säga att den har varit bra. Kidsen har haft roligt och det har varit fint väder. Personligen föredrar jag Thailand där jag varit ett 30-tal gånger sedan 80-talet, om jag ska åka till varmare breddgrader. Dubai är en stor konstruktion och vill man bli imponerad av saker som är för mycket kan man nog gilla Dubai. Men som jag skrev tidigare i Nyheter från Al Razeera, tycker jag att det ibland kan vara ganska besvärande att bo på 5-stjärniga lyxhotell. Precis innan vi skulle åka från hotellet inträffade en sådan situation, då jag på en av toaletterna blev mållös. Jag brukar alltid ha svar på tal, så det händer mig sällan. Därför gillar jag inte att hamna i sådana situationer. Detta var vad som hände;

På hotellet är de flesta av de cirka 3000 anställda säsongsarbetare främst från Indien, Pakistan och Filippinerna. Jag har alltid på något sätt lätt blivit kompis med indier, både i Sverige och utomlands, så det gillade jag. Hursomhelst så skulle bussen gå om 7 minuter då jag bestämde mig för att gå på toaletten inför den fyra timmar långa bussresan. I syfte att så snabbt som möjligt göra ”det stora” sökte jag upp den närmsta toaletten. Alla toaletter på hotellet har en ”toalettvärd” som städar, säger ”Hello sir”, viker linnehanddukar och annat. Jag rusade förbi toalettvärden in på närmsta mugg, gjorde nummer 2, och gick sedan och tvättade händerna. Toalettvärden, som var indier, stod vid dörren och öppnade den artigt när jag närmade mig med snabba steg. Han log och såg såg väldigt trevlig ut när han på indisk-engelska sa;

-”Denk you vedy much sir!” (Thank you very much sir!)

Det är sådana situationer som får min sjuka hjärna att jobba för högtryck i två sekunder. Jag tänker fort och analytiskt: Alltså, han tackar mig. Okey… Vad är det han tackar mig för egentligen? Jag måste analysera det för att mitt genmäle ska bli korrekt. Allt jag gjort är att ha rusat in, krökt en märla på hans mugg, och tvättat händerna. Är det det han tackar mig för? Vad ska jag då svara? ”You´re welcome sir” ???  Fan, det går ju inte! Det blir ju helt bisarrt! Ska jag bara vara tyst och och inte säga något alls?  Det skulle ju bara verka drygt att inte ens svara! Han kommer kanske tro att jag sympatiserar med den brittiska kolonialismen av Indien eller…, osv….

Dörren slog igen och jag hade fått mina två sekunder att tänka ut något att säga, men inget blev sagt. 1-0 Situationen mot Raz.

Dessa funderingar får avsluta min nyhetsrapportering från Dubai i Al Razeera News. Nu är det Stockholm och Sverige som gäller, och jag återkommer inom kort med bland annat rapporter från de kommande Dj-spelningarna som är inplanerade under veckan.

Peas!

Rasmus Raz Lindvall