Det här är en film som tydligt riktar sig till en yngre publik men lyckas ändå stundvis vara engagerade också för mig som vuxen. Som titeln antyder är detta ett fantasy-äventyr i Harry Potter-anda. Dock saknas ganska väsentliga delar i filmen för att den hela vägen ska hålla i jämförelse med föregångaren.
Percy Jackson är son till havsguden Poseidon. Tillsammans med andra halvblod som också delvis är avlade av olika gudar bor han i ett läger i skogen som skyddas av ett förtrollat träd. Trädet blir en dag förgiftat och när skyddet är borta hotas de alla till livet. En utvald måste ge sig iväg för att hitta guldfilten vilken kan ge trädet livet åter. Samma filt är titanen Luke efter. Men han ute efter att väcka något mycket farligare och ondskefullare än ett träd till liv.
Utan att ha sett första delen – ”Percy Jackson och kampen om åskviggen” – ger en kort resumé i början mig tillräckligt med kött på benen för att hänga med i äventyret som uppföljaren bygger på. Dock väcks under filmens gång en del frågor kring intrigen och historien bakom. Dessa blir aldrig riktigt besvarade och jag undrar om jag ändå inte, för den egna upplevelsens skull, borde ha sett ettan innan. Nåväl.
När gott ställs mot ont i fortsatta sammandrabbningar i mytologins värld blir det hyfsat spännande och framförallt fartfyllt. Filmen saknar verkligen inte tempo, tvärtemot är det full fart från första början. Karaktärer presenteras och story planteras. När en bronstjur dundrar in i lägret och krossar den beskyddande skölden som trädet tidigare gett upphov till, ger sig vännerna Percy, Annabeth, Grover och Percys nyfunne cyklop-halvbror iväg för att finna filten.
Actionscenerna som följer är flera men tyvärr något händelselösa. Kvantitet vinner över kvalitet och även om det aldrig blir tråkigt och vissa karaktärer är riktigt kul att träffa på (taxitanterna för att nämna några), så längtar jag efter någon utveckling som aldrig kommer. Under den energiska ytan handlar filmen om mod och brödraskap, om olikheter och acceptans. De är fina och viktiga budskap och de framförs väl av den duktiga unga ensemblen. Men det finns en övertydlighet som stör och mot slutet blir det närmast överdoserat av söta moralkakor.
Mytologi är sagor och den huvudsakliga målgruppen för filmen är absolut yngre än jag själv. (Dock inte för ung då det många gånger är riktigt otäckt.) Ändå kan jag tycka att det även för dem blir väl infantilt emellanåt. Manuset är bitvis haltande och det känns fegt och nästan nedlåtande att fylla ut dialogerna med ansträngda skämt i ett försök att beveka publiken.
Gudar och väsen ”namedroppas” med jämna mellanrum, men får trist nog inte tillräcklig plats eller ens någon vidare betydelse i helheten. Regissören borde ha koncentrerat sig lite mer på innehållet istället för att bränna av allt krut på tempot. För mycket av det goda och det blir efter ett tag ganska utmattande. Specialeffekterna är av varierande kvalitet och vissa scener blir jag inte riktigt klok på. 3D:n fyller ändå för det mesta sin funktion och ger ett snyggt djup i fotot.
Percy Jacksons äventyr är denna andra omgång en helt ok historia och stundvis också lätt hisnande. Tyvärr faller den på bristande tillit till publiken och sin egen överansträngning. Betyget blir godkänt och en förhoppning inför sista och avslutande del i berättelsen är väckt.