Detta gigantiska fettflak svullade jag i mig till lunch idag då jag plötsligt fick ett sms från min son Lukas, 10 år gammal. Vi hade talat om att han ville ha en skateboard. Nu stod han med sin mor på någon typ av sportaffär och var i köpartagen. Han skickade en bild och ett meddelande:
-”Pappa, är den här bra tror du?
-”Svårt att säga bara på en bild, men den duger nog som första bräda. Om den är billig vill säga…”, svarade jag. Jag påminde honom ytterligare en gång att det var viktigt att köpa hjälm och alla skydd på en gång. Det lovade han och strax fick jag detta bekräftat per sms och en bilagd bild som bevismaterial.
Jag blev genast nostalgisk. Jag var själv hängiven skateboardåkare i forna dagar, och lyckades vinna SM i skateboard 1979, i min åldersgrupp. Jag var då runt 12 år och bodde i stort sett på skateboardanläggningen New Sport House på Söder i Stockholm. Läxorna läste jag i tunnelbanan på dit och hemvägen. Mina föräldrar var som de flesta föräldrar var på den tiden, måttligt intresserade av nymodigheter som skateboard och liknande, så de fattade inte riktigt i början vad jag höll på med.
(Raz 1979 på New Sport House)
Särskilt oinsatt var min far, som trots att jag hade en SM-titel i sporten, kom med följande kommentar när jag och min storebror stod och kastade frisbee på landet en solig eftermiddag:
-”Stå inte där och kasta skateboard hela dagen! Hjälp till med gräsmattan i stället!”
Min far var den bästa man kan tänka sig, men särskilt intresserad av nymodigheter var han inte.
(Raz i Pipen New Sport House 1979)
Då kom jag och tänka på det där med skydden! Kolla in bilden ovan. Man fick ta det som fanns. Jag hade en hockeyhjälm, ett Jofa hockey-armbågsskydd, ett bandy-armbågsskydd, ett volleyboll-knäskydd och ett knäskydd som jag inte vet vad det var för något. De kan ha varit en stor dambinda eller vad som helst!
(Raz i Bowlen New Sport House 1979)
Men vi ”laddade bajset” som vi kallade det. Satsade, provade nya tricks, ramlade och slog oss. Inte fan var det några föräldrar eller andra som brydde sig om hur det kändes att ramla på knä från 3 meter på stenhård betong, med endast en liten filtmatta som knäskydd!
(Raz i rampen New Sport House 1979)
Min skateboardkarriär slutade efter en uppvisning i England då en kille i publiken ramlade ner framför mig när jag var som högst i en bowl. Jag dundrade in i betongen och bröt några revben och en handled, och pissade därefter blod i några veckor. Efter det blev jag skraj, och är man det, kan man inte åka skateboard. Så är det bara.
Det jag försöker säga är att allt var inte bättre förr. Jag ska i alla fall se till att grabben har schyssta skydd, sedan får han ramla bäst han vill. Det ingår i sporten. 
(Raz med skateboardgänget i tidsenliga skydd och kläder 1979)
Kör försiktigt!
Rasmus Raz Lindvall
sköna bilder och skön artikel. Jag var ute i skateparken i Shanghai med Leon i helgen. Han hade skydd och klarade sig bra. Själv laddade jag med longboarden i stora rampen – landade hårt och fick ett skönt skrubbsår på ena knäet. Det kändes riktigt skönt, våren har kommit och jag har fått mitt första skrubbsår – #skateeverydamnday
N
Underbart! Man kan kalla de första skrubbsåren för ”jordgubbar” så känns det lite bättre! 🙂
Vem har tagit bilderna?
Pizzan måste ju vara från Lötsjö.
Hade för övrigt inte en susning att du åkte bräda. Vi brukar köra vert i Fryshuset på lördagar mellan kl 13 – 16. Kom förbi och säg hej.