Jag är bara, bara sjuk just nu. Sjuk, något kreativ i och för sig också (eftersom jag gör ganska roliga annonser nu till min kurs) och jättetrött. Jag har en halvnaken pojkvän med en massa muskler som kommer upp och kissar mitt i natten som jag får lova att jag ska gå och lägga mig till alldeles strax. Jag har ätit jättemycket frukt och jättelite mat i förhållande till vad jag brukar. Jag får liksom inte i mig feta saker. Jag får i mig mängder med te och vatten.. och frukt. Allt annat är lite svårt just nu.Middagen som egentligen var jättegod var lättast att äta typ salladen och pastan ifrån. Det andra fick jag peta åt sidan. Nedrans.
Pojkvännen ville gå på gymmet och första gången någonsin typ fick jag säga ”nej, jag är för sjuk”. Jag är annars så jävla envis att jag kan gå på gym med mensvärk och köra hardcore-magpass. Det är inga problem. Nu känner jag hur jag hostar hårt hela tiden, vill svälja slajm och äta upp hela kartan med Ipren i köket för att få bort min huvudvärk. Dessutom kan jag ta hela nässprayen med när jag ändå är igång. Andas genom näsan är tydligen överskattat enligt min snart dödsförklarade kropp.
Jag vet att jag är dramatisk. Jag är bara lite less på att vara så jääääävla sjuk som jag faktiskt är.
När jag inte ens kan cykla till Stinsen (typ 10 min bort) utan att hosta som att en ärta fastnat i luftrören, så är man sjuk. Jag har dessutom en Monark, inte en mountainbike med 24 växlar, en Monark med tre. Den är skitseg, men skitcharmig. Den glider man runt på och det var det jag gjorde i typ totalt 20 minuter – och sedan pajade halsen ännu mer. Seriöst.
Så nu äter jag frukt. Som fan faktiskt. Jag har nog ätit 4 frukter idag. Introducerade min man för herr mango och fröken Kesella med vanilj idag. Han blev helt såld. Jag med. Vi hade en slags SPA-dag med ansiktsmask, frukt och lukta gott på oss. Han ville ha fler SPA-dagar. Han är förbaskat söt.. och det enda som gör mig glad just nu.. samt en löjlig tavla jag köpte till oss/honom/oss (vad fan.. ere oss fast vi inte bor ihop? eller vi bor typ ihop men ändå inte.. öh.. ere oss? eller eren till honom? förvirrande..). Den var så söt och så jävla kul att köpa, eftersom det finns en hysteriskt rolig berättelse som jag tänkte dra nu.. nu när jag alltså inte har något roligt liv längre som sjukling. Japp, nu var jag dramatisk igen.
Hur som helst så var det så att jag och min kille hade samlag de första gångerna jätteonyktra. Förmodligen för att vi hade sådana jävla extrema förväntningar på det efter tre års nyfikenhet. Därav hade jag inte så mycket minne av de första gångerna förutom att det inte var dåligt. Jag visste liksom när jag vaknade att det inte var det. Men efter några fyllor så blev det där med samlag lite mer naturligt och vi började ha det även på något vi kallade ”bakissöndagar”. Då var det någon gång som jag fortfarande var lite smått berusad och skulle sitta på honom och leka cowgirl. Och där, framför näsan på mig, hade han värsta familjebilden. Ja, exakt framför mig, på en hylla, är en ganska gammal familjebild. Och jag kunde inte hålla mig. Det gick inte. Jag skrattade rakt ut, om och om igen.
”Asså vad fan.. varför har du den DÄR??”
– Vadå?!
”Familjebilden. Känns jättekonstigt att hålla på framför alla dessa människor. Jag känner liksom inte dom..”
– Hahaha, vad faaan!?
Helgen efter hade han flyttat bilden till en annan hylla i samma rum där den inte är ”i ens ansikte” liksom. Detta har dock gjort att hyllan blivit alldeles tom förstås och.. ja, jag har ju tänkt att min uppgift bör vara att fylla den där hyllan igen, eftersom mitt gapskratt fått den tom.
Så nu har vi en tavla på den. Ett hjärta. Det känns lite bättre faktiskt, haha!
Nu ska jag sova 🙂