Välkomnar mig själv, Citty Costas, till Men’s World

Hej!!!! Alltså, det är snabba vändningar med mig. Ena sekunden så är jag här, andra sekunden är jag där, och tredje sekunden så är jag på www.mensworld.se. Jag vet inte så mycket om den här sajten ärligt talat, men jag antar att den handlar om typ.. coola bilar, dyra klockor och sånt som dudes gillar? Ajuste, och typ snygga tjejer (= jag, hehe) då, så klart. Det är nog antagligen därför, bland annat, de bett mig att blogga här – och för att de gillar min personlighet, givetvis, eller ah – det hoppas jag att de gör, eller kommer att göra när vi lär känna varandra bättre, i varje fall. Jag har faktiskt fått förfrågan att blogga på ett par andra sajter, men jag har hela tiden sagt att jag vill ligga kvar på min egen plattform, jag vet inte varför riktigt men jag har helt enkelt känt att jag passar bäst där, dock tror jag att jag mailat Men’s World någon gång tidigare angående typ krönikor(?), I dunno, don’t really remember, men vad jag vill komma fram till är att det ska bli fett kul att få misslyckas med min blogg på den här sajten istället för på min egen, haha..

Så här ser min ask.fm numera ut. Tills vidare, typ.

Ah, misslyckanden. Alltihopa. Nå, det är vad folk oftast säger TILL mig om mina diverse projekt i nästan varje fall: att de är misslyckade eller kommer att misslyckas – MEN sedan jag stängde ner min ask.fm har mitt liv plötsligt börjat fyllas med positiv energi, that’s wierd?! Eller näh, det är inte så wierd, för anonyma will be anonyma (badass as fuck behind that computerscreen of yours), men ärligt talat saknar jag alla frågor även om de suger stenhårt ibland, så jag tänkte att jag ska börja svara på lite frågor igen, men inte på ask.fm dock för dom har (sist jag kollade) gjort så att man måste vara medlem för att kommentera – även om man är medlem och klickar i att man vill ”fråga anonymt” så är jag emot att de prompt vill spara folks personuppgifter etcetera så nu svarar jag på frågor via den här bloggen istället. Typ. Vi testar det i alla fall. Och då registreras ju givetvis ditt IP-nummer, eftersom det är en kommentar, men du behöver inte bli medlem eller något sånt ”personuppgifter-sparar”-skit i varje fall. Jag får väl helt enkelt lova att inte snoka upp era IP:n, helt enkelt, haha, eller så testar ni att surfa i inkognito eller nått. Vet inte om det funkar för att va anonym, men jag tror det, eller ah, mitt ex trodde i varje fall det 😉 Hur som helst: De som inte påstår i all sin anonymitet att mina projekt är misslyckade verkar oftast tycka det direkt motsatta = att jag är svingrym. Och det får jag ofta höra, från icke-anonyma läsare och följare, så jag tar de komplimangerna till mig så gott det går och försöker surfa på min egen vind ett tag till. Denna gång dokumenterat på Men’s World.

PS. Ni kan även ställa frågor till mig via min tumblr, camillakiller,
do it here: http://camillakiller.tumblr.com/ask. DS.

Så. För er som inte vet; vem är då jag? Jag heter Citty Costas. Jag är 27 år gammal och kommer från Hägerstensåsen Hills, högt uppe på Hägerstensåsen, i Stockholm (röda linjen mot Fruängen, japp – det finns en hållplats som heter ”Hägerstensåsen” och japp, jag är säker på det, japp, japp, japp) och jag har bott här i typ åtta år. Innan jag flyttade hit bodde jag i Sollentuna och där är jag uppväxt. Många undrar hur det var att växa upp där, och jag brukar väl svara att det var grymt, men ah, jag har inte så mycket att jämföra med – och för mig handlade mycket om trubbel och jidder, men som tur var växte det bort med åren (eller ah, ju äldre jag blev desto färre vågar jiddra med mig, antar jag, haha.) Men fram till att jag började skolan (grundskolan, första klass d.v.s) så var allting i mitt liv relativt chill. Med skolan kom problemen, för där fanns kidsen man t-v-i-n-g-a-d-e-s tycka om och umgås med, mot sin vilja, och om man inte gillade en person så löste de vuxna det hela så här: jobbig snorunge (random kids, *ya basic biatches*) + det underbara underbarnet (jag)+ kamratstödjare – (<- minustecken) lärare, vuxna, allmänna äldre = barn får lösa allt själva = den enda lösningen (?!). Problemet var bara att jag gjorde mig ovän med alla kamratstödjare någonsin, även dem, så slutligen blev jag utkastad från grundskolan och gick typ ett halvt år (en termin?) helt utan skola och där började mina diverse problem växa. Så, kids, stay in school – even though you aint learning a goddamn shit about anything important in life – it’s still distracting you from becoming a badass!!  

Annars då? Jag tänkte börja tatuera, så det är mitt senaste projekt, har Twittrat (@svanprinsessan) om det här:

Och på min Facebook här:

Min maskin och diverse tillbehör jag beställt kommer inom fem dagar typ, så jag kanske är igång om typ tio eller något det vill säga. Ska bli sjukt roligt! Annars då? Jag planerar att fortsätta jobba med Gameboy Recordings (www.gameboyrecordings.com), med Anton Lundgren och hans diverse samarbeten och även se om jag kan införskaffa mig pengar/spara pengar till att gå en makeupartistutbildning så småningom. Jag är redan grym på att sminka (tycker jag själv) men jag vill ha ett diplom och lära mig allt for real, från grunden liksom, ni fattar.

Det var ett halvlångt blogginlägg om mig och lite sånt. Har ni några frågor är det bara att langa en kommentar, här har ni en direktlänk till kommentarsfältet (eller ah, till själva inlägget om ni vill skicka det vidare eller något): http://mensworld.se/citty-costas-forsta-blogginlagg/. Tänker att jag levererar ett till inlägg under dagen någon gång. Nu är klockan i varje fall strax efter fem på morgonen och jag är hemma med Matilda och Michel. Vi gör ingenting, och det är nice. Tack och hej, leverpastej /Citty.