Längst upp på världskartan fanns ett mycket fruktat folk. De hade isblå ögon, blont långt hår och muskler av stål. De trotsade rasande oväder med bullrande skratt, söp sig muntert fulla på mjöd och beseglade sina äktenskap med att viga in sina gemåler i öppen älskog inför åsynen av sina jublande kamrater. De var fruktade och kallades av sina darrande fiender vid namnet Nordmän. De hade hjälp av många mäktiga gudar och erövrade land som om det inte fanns någon morgondag men var framförallt mästare på att äga haven med sina krigsskepp. Saxer, tyskar, danskar och norrmän fick se sina huvuden skiljas från sina kroppar under deras grymma räder. Ja, jag talar om våra förfäder, men vad sjutton hände sen?
Sen kom kristendomen och införde ”moral” och synd på allt som var kul. Att tro på en asagud som svingar sin hammare så det åskar blev omodernt. Istället skulle folket sätta sin tro på en snubbe som kunde gå på vattnet och uppväcka döda. (stor skillnad va?) En av världshistoriens grymmaste machoklan förvandlades till ett fjollnäste. Tidens ande sög ur det djuriska och införde civilisationen. Vadmalströjor och skinnbrallor byttes ut mot byxor med pressveck, stela skjortor, kavaj och slips. Män kan inte längre ha flätor i håret men däremot går det bra med hårspray, hårmousse, återfuktande krämer och plocka ögonbryn (stor skillnad va?).
Nordmännen är inte längre fruktade. Istället anses de vara tråkiga, introverta och kan inte ta ett enda redigt beslut om inte hela den demokratiska omgivningen har gett sitt kollektiva godkännande. Allt har gått käpprätt åt lövskogen. Män och kvinnor i norden kan man snart inte heller se någon större skillnad på. De har smält ihop till något könlöst sammelsurium där de numera slåss om vem som får mest tid vid badrumsspegeln på morgonen.
Men i kromosomernas äldsta minne finns det små kittlande genetiska minnen som ibland kommer upp till ytan och blinkar svagt men ivrigt. Arvet från fornstora dar gör sig ibland hörd fast i förtäckt form. Vi ÄR fortfarande en fantastisk seglingsnation. Sverige har flest segelbåtar per capita i hela världen, näst efter Nya Zeeland. Vilket är otroligt anmärkningsvärt med tanke på att vi bara kan segla några månader om året. Vi är med i alla de största seglingstävlingarna i världen och äger numera alla de sju haven. Världens största segelfartyg, Royal Clipper, är byggd och ägs av en blond blåögd viking från Saltsjöbaden. Världens största, vildaste och farligaste kappsegling jorden runt är sponsrad av Volvo. I vårt DNA finns ett mörkt ljus, ett glödande och pulserande minne från historien och tider då vi inte behövde be om ursäkt för vad vi var utan då vi tog vad vi ville ha utan att be om lov. En epok där vi ägde, gladdes och njöt av livet. Kanske är de stora lägereldarna utbytta mot rostfria gasolgrillar idag. Men vi män härskar ännu över de sizzlande bloddrypande stekarna precis som då. I grillosets rökutveckling formas exakt samma bilder idag som fick fascinerade Nordmän då, att titta lite för länge tills de stack i ögonen och tårar rann ner för kind.
Nordmännen var även kända för att vara högljudda, skrikiga och ha en förkärlek till att slåss mycket. Grannsämja har lagt lite locket på det idag, men vi uppfann fotbollsmatcher istället. Ibland har vi till och med hattar med horn på samtidigt som vi luftar struparna ända nere från tårna och vrålar ut våra känslor. Vilken ventil att få utlopp för vårt gamla fina DNA! Ibland går det så långt att vi springer in, visar blek rumpa för publiken och slåss lite med vakter. En bärsärk, alltid en bärsärk. Med vilda tjut utan att bry sig om skador – ända in i döden. DET är vad du, jag och vi män egentligen är i grund och botten!
Hoppas ni gillade detta inlägg. Nu är det dock kväll, jag måste borsta tänderna, lägga på nattkräm och måla på nytt nagellack inför Housefestivalen imorgon så nu har jag inte tid med er längre. Tjenis!
