Det talas och debatteras mycket om diverse olika svenska folksjukdomar. Allt från trötthet, Insomnia till likgiltighet och ADHD. Men den största av dem alla är helt klart schizofreni eller näst intill ren personlighetsklyvning. Inte i den rent traditionella medicinska meningen utan ur ett årstidsbetonat socialt perspektiv. Det märks speciellt om man bara kommer hem ibland till Sverige. Det är en otrolig skillnad på hur människor är och beter sig, beroende på om man kommer på vintern eller sommaren.
Det är otroligt svårt att greppa att det är precis exakt samma personer man träffar när de är som två helt olika individer. Nästan lite skrämmande faktiskt. Symptomen visar sig så här:
På vintern är alla som grå, håglösa, intetsägande möss som gömmer sig i tjocka fula koftor. Lite zombievarning rent ut sagt. Tomma ögon, bleka kroppar som går till arbetet, går hem från arbetet, sätter sig vid soffan, tittar på TV, vill inte hitta på någonting överhuvudtaget, sover, vaknar upp och gör om samma ritual dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad. Enda avbrottet är den rituella superkvällen på fredagen och i bästa/värsta fall (beroende hur man ser på det) även på lördag. Bakis söndag. Måndagen tillbaks i det eviga zombiska ekorrhjulet.
På sommaren vaknar alla upp som om de legat i ide ihop med björnungar och liljekonvaljer. De rusas till gym, nya kläder inhandlas, kjolar åker upp, solbrännan sätts dit på det ena eller andra sättet, leendena kommer fram, svenskarna spricker ut i full blom och blir helt plötsligt ett folk som är så kreativa och gör precis ALLT! Reser, seglar, dansar på festivaler, grillar, umgås, träffas, möts, går på restaurant, fikar, skojar, njuter, älskar och LEVER! Fullt ut som om det inte fanns en morgondag! Vilken magisk förvandling? VAR har alla dessa människor hållit hus hela vintern?
Snacka om ett schizofret fenomen! Förklaringen är dock enkel. Kylan? Nja, säkert delvis. Men det är framförallt nivån på D-vitamin i kroppen som styr detta beteende. Den vi får från solen. De påverkar oss fysiskt mer än vi kan ana. Men värst är nog den psykiska aspekten av att leva i evigt mörker. Att gå till jobbet och det är kolsvart, kanske får en timmes lunch och då är det grådaskigt och snöslask ute. Sen går man hem från jobbet och det är lika beckmörkt igen. Om det inte dränerar energin så äter det på ens psyke tills depressionen smygande kramar om en med sina långa, knotiga skelettfingrar. När tillräckligt många månader gått så är man tillslut helt ihålig och man har förvandlats till en vandrande, radiostyrd zombie igen.
Det är därför man inte ska ta ut sin semester på sommaren, utan mitt i vintern. Att ha något att se fram emot är den bästa psykologiska kryptoniten mot zombiefiering. En välbehövlig solinjektion av D-vitamin mitt i vintern är tricket som kan rädda liv! På riktigt. Vi ligger trots allt i toppen av statistiken med världens högsta självmordsfrekvenser. Vad tror ni det beror på? Inte på att Sverige anses vara ett av världens bästa länder att leva i iallafall.. You do the math.