En läskig nyhetsuppdatering:
Anno 1998 förverkligade jag en av mina största drömmar, nämligen att ta dykcertifikat. Det skulle sedan förändra mycket av mitt liv, men först många år senare och då helt utan min vetskap. Stället jag tog certet på var i Similan Islands, en ögrupp och nationalpark utanför Thailands södra västkust i Indiska oceanen och tillika det bästa dyket i Thialand. Jag minns att jag såg upp till de där gudalikna superhäftiga Dive Masters som uppenbarligen hade världens absolut coolast jobb. Att få dyka med hajar, rockor och allsköns havsvidunder i paradiset varje dag, solbrända och enbart iklädda badshorts och dessutom få betalt för det. Wow fucking God!
Ombord var även den norska ägaren för dykföretaget Kon-Tiki och han upptäckte tydligen min talang och efter våran femdagarstur erbjöd han mig på stående fot jobb och utbildning om jag ville comitta mig till att jobba för honom. Jag ramlade nästan av båten av chock. Dock hade jag precis en ny lovande karriär i finansbranschen och blivit heltidsanställd vilket man inte säger nej till i den åldern så det blev inget mer då.
Att jag en dag skulle komma tillbaks till Similan, inte som Dive Master utan som en högt rankad IDC Staff Instructor och jobba där i flera säsonger hade jag ALDRIG trott om någon sagt det till mig då. Men cirkeln slöt sig och så blev det. Nu har jag ex antal tusen dyk i Similan och kan varje sten i detta dykparadis, har dykt med mantor och valhajar och sparkat på världelösa kineser med för stora kameror och fan o hans moster.
Denna white tip shark hittade vi död på havsbotten och tog till marinbiologiska institutet för obduktion, vet inte varför besättningsmannen ser så glad ut, det var ju en fruktansvärt tragisk upptäckt men Thailändare är.. Thailändare…
Så det är lite av mitt andra hem. Ok ett av många andra, men sliter man och gör fyra ibland otroligt fysiskt påfrestande strömdyk, nattdyk osv per dag i en hel säsong och bor i en liten hytt med tre andra personer så sätter det sina sentimentala spår. Läste häromdagen att dykföretaget som låg vägg i vägg med mitt råkade ut för en katastrof precis. En storm slog in överraskande och hela dykbåten sjönk till havets botten där ingen kommer kunna bärga den. Det har stått i svenska medier men nu fick jag förhandsinfo från en gammal arbetskollega som är där och så här lät det:
Khao Lak Scuba Adventures (KSA) on the 16th Ap[ril
The manager, speaking on condition of anonymity, said the Little Princess set sail from Bon Island, south of Tachai, at midday with 31 divers and crew on board.
The weather appeared normal; though there were some waves, and the boat could not move at normal cruising speed.
By about 2 pm, the Little Princess was about four nautical miles (7.5 kilometres) from Tachai Island. The weather was deteriorating with heavy rain and larger waves driven by rising winds from the west
The passengers became increasingly anxious as waves poured over the stern and through ventilation holes. The crews used the bilge pump at full power in an attempt to bail out the water, then added a second pump, but still the water gained.
About 1.6 nautical miles (3 km) from Koh Tachai, the boat was listing heavily and the crew could not right it. More waves poured in.
At that point, some passengers jumped overboard wearing life jackets or Buoyancy Control Devices (BCDs), with the aim of swimming to the island.
One passenger filled 12 BCDs with air and the crew threw those into the water for extra buoyancy for the swimmers.
The captain sent out an SOS by radio and fired off two distress flares while crew counted the people in the water. They realised there were still four passengers aboard the boat, below decks. They too were helped overboard.
Just in time; the boat by now was lying on its side and beyond hope of saving.
Two crew members hurried to launch the Little Princess’s two life rafts, but succeeded with only one because the interior of the boat had started to break up. They abandoned ship.
Moments later the Little Princess sank to the sea bed, some 70 metres below.
Surin National Park officials, having heard the SOS, tried to reach the site in a rubber dinghy, but could not find the swimmers in the high waves.
After about 30 minutes a fishing boat that had been sheltering from the storm in the lee of Koh Tachai wighed anchor and went to the recsue, plucking everyone out of the water and then heading back to the island, landing at about 5 pm.
Meanwhile, the Thai Navy ship HTMS Pattani Ship was on the way from the Tab Lamu Navy base. It arrived off Koh Tachai at 9 pm and started taking on board the 400 people hunkering down on the island, including the passengers and crew of the Little Princess.
The Pattani eventually arrived back at Tab Lamu at 3 am today (April 17), with no serious injuries or deaths among the victims of the storm.
The manager of the Little Princess said, with tears in his voice, “There is no way that the boat – which is worth about B15 million – can be salvaged. We’ve had this boat for eight years. It was an accident and no one wanted it to happen.
“I have insurance but it will not cover all the losses, which include diving equipment and passengers’ personal belongings, including identity documents.”
Normalt är vädret helt ok i dessa farvatten men även jag var med sista säsongen om en liknande storm. Helt galet och passagerarna grät och spydde, dykbesättningen rökte några paket cigg nervöst på några minuter, alla evakuerade till topdeck medans Kaptenen lugnt styrde skutan hem till hamn. Måste erkänna att även jag var lite nervös, jag har ju varit i stormar förut men precis som då och nu måste man kunna lita på sin Kapten och denna kunde sin grej och visste exakt hur hårt han kunde pressa sin båt.
Travelli – lovligt byte och smaksens som sushimi!
Nu slutade allt lyckligt både för mig då och i denna incident nu (om man bortser från den ekonomiska förlusten ägaren gör). Havet är mäktigt och inget att leka med. Men om man behärskar det och respekterar det finner man den harmoni som vi båda kan leva med. Det jag älskar det så mycket med havet!
Emperor Parrot Fish, som färggladast i havet kamouflerar sin egen doft mot rovdjur i en genomskinlig slemkokong varje natt!
Kramiz – Gino Lundqvist —