Jag har vuxit upp i en familj som röstat blått och alltid varit ganska liberala – eller kanske väldigt. Jag har vuxit upp med att man ska hellre tillåta än förbjuda, hellre fria än fälla osv. Dock är vår arbetsmoral väldigt hög. Man ska jobba när man jobbar, man ska vara ambitiös, man ska göra sitt allra bästa. Det är alltså en blandning av att försöka vara självständig som fan och samtidigt som man sliter på sitt jobb, så ska man få röka en joint om man vill. Typ.
Nu är jag inte särskilt bra på att ta droger, men en gång när jag var fjorton-femton-något så var jag tillsammans med en kille som bodde i ett jättehus mitt i Gamla stan. Han hade mycket slappare föräldrar än jag och vi fick låna huset för oss själva en helg. Han var den där typen som rökte så pass ofta att han börjat tappa närminnet rätt rejält medan jag inte riktigt varit den som varit den faktiskt. Jag gillade mer billig öl ifrån Bolaget och att typ röka söder mina lungor på röda Marlboro. Det tyckte jag var nöje annars, men denna kväll, denna särskilda kväll med hans föräldrar som var borta, så hade jag lovat att dela på en joint med honom.
Så vi ställde oss på taket till hans hus och den hårda, taggiga och starka röken rev upp min hals och jag hostade tills tårarna sprutade på mig. Han, min dåvarande kille, hade redan rökt lite innan, så hans ögon hade dragit ihop sig till två glada Hello Kitty-liknande sträck. Jag fick därefter en lektion i att röka ”the good stuff” ordentligt och sedan gick det lite bättre för mig. Jag fick mig en ganska rejäl dos. Om det var brunt eller grönt minns jag dock inte. Jag minns att det var starkt bara och att han för någon sekund tittade på en skorsten längre bort och tyckte den var läskig.
Vi spelade TV-spel, kollade på skräckfilm och vi skrattade till allt som visades. Allt var så förvrängt på något vis. Det där med hur man upplever saker blev så annorlunda. Och efter någon timme rökte vi lite till på hans tak, bestämde oss för att ha sex och skulle utföra det på en dubbelsäng. Nu är detta dock en händelse som skedde för halva mitt liv sedan, så minnen är en aning vaga för detaljer, men jag minns att jag sitter på honom när det börjar eka ljud i mitt huvud ifrån något så nostalgiskt, något ifrån förr.
”HÖR DU??? HÖR DU DET DÄR????”, frågar jag en paranoid dåvarande pojkvän.
– VA VA VA VADÅ ERE POLISEN???, skriker han och hela hans kropp blir alldeles stel.
”NEJ!! NEEEEJJJ INTE POLISEN!!!! HÖRU INTE VARE E????”
– MEN NEJ, EVE.. SÄG BARA VAD DET ÄR!!!
…
”DET ÄR.. DET ÄR.. GLASSBILEEEEEEN!!!!!!!”
Jag flyger upp ur sängen och springer bort mot fönstret för att leta efter Glassbilen, men det enda som syns utanför är en grå, smal gränd med regnprydda gatustenar.
– Men för i helvete, Eve.. klockan är nolltre på natten. Det är ingen jävla glassbil. Du har hör-hallisar.
”NEJ DET ÄR GLASSBILEN!! JAG VILL HA SMURFGLASS!!! ELLER SMÅSTJÄRNEGLASS!!!
– Asså.. jag har en påse micropop i skafferiet..?
”Ok.. ok.. soft.. vi gör popcorn..
Sedan åt vi popcorn nakna i hans kök och ljudet av glassbilen försvann.
Och jag tror inte att vi försökte ha sex mer den natten.