Var och hälsade på en gammal polare i dag. Vi har känt varandra sedan första året i gymnasiet, så det är mer än 20 år vi varit väldigt goda vänner.
Jag tog bussen hem och passerade under resans gång områden som jag besökte i stort sett dagligen i min ungdom.
Jag är uppväxt i ett område som i dag klassas som ett problemområde, man skulle även kunna kalla det ett ghetto. Det är inte länge sedan det var skottlossningar var och varannan vecka där. Mitt i bostadsområdet.
När jag satt där på bussen, stirrandes ut genom fönstret, kom jag att tänka på en journalist… jag kanske skulle kunna kalla hen för en kollega, i och med att vi jobbat på inte bara en men två samma arbetsplatser.
Hen har berättat att hen skämdes för att berätta varifrån hen kom ifrån när hen studerade till journalist, samt även i det yrkesverksamma livet.
Hen kom från Kullavik (ni som inte är från västkusten – Kullavik kan jämföras med Danderyd och Djursholm).
Det var i hens ögon ett ”fult” område att komma ifrån, hen kände skam. Ska man arbeta som journalist ska man komma från arbetarklassen. Inte från ett så fint område som Kullavik. Då är man ju inte ”ett med folket”.
Jag kan väl säga såhär, jag som har den bakgrunden jag har- Stadsdelen jag numera bor i anses vara ett ”fint” område och det gränsar till Kullavik.
Att jag kunnat bosätta mig där är det bästa jag åstadkommit.
Jag skulle aldrig låta mina barn växa upp där jag gjorde.
Jag skulle aldrig låta dem gå i skola där.
Förortsromantik – vad fan är det?
Håller med, har själv lämnat ett sådant hyreshusområde för drygt tio år sedan, dock kan en ju tänka att det är synd om dem som ska bo kvar i problemhusen och inte kan ta sig därifrån.
Det finns inget romantiskt med din beskrivning av Backa, som du beskriver som betongområde. Jag ser bara vackra lekplatser, stora grönområde och en mångfald av människor. Någonting här måste ha påverkat dig på ett bra sätt eftersom du verkar ha det hyfsat ok nu. Backa är en stor stadsdel och det är just mångfalden som är det fina med Backa. Några få bråkstakar står inte för hela området. Att generalisera på det sättet du gör passar sig inte en journalist, men du kanske har dokussåpakändis perspektiv och då kan man unna sig att sänka prestationsribban. Jag respekterar ändå din åsikt och din rättighet att skriva den, men jag kan tyvärr inte hålla med dig.
Caroline: I min text beskriver jag som du kan se inte en hel stadsdel, utan ett område i en stadsdel. Att generalisera tycker jag inte jag gör. Journalister får ofta skit för ”de skriver om sådant de inte vet något om”. Jag skulle vilja påstå att jag har en ganska gedigen erfarenhet om ämnet.
I texten berättar jag om en person som skämdes för att hen växt upp i ett finare område. När någon frågade var hen kom ifrån så ljög hen. Hen sa då ett helt annat område i Göteborg, ett utpräglat arbetarklassområde.
Då tänkte jag på hur många hundra personer från ”mitt” område som mer än gärna direkt bytt plats med hen.
Vad gäller mitt dokusåpakändisskap så har jag inte haft någon nytta av den alls. Det enda jag kan komma på är när vi kom hem från Dominikanska republiken den 28:e september. Vi landade på Arlanda 22:30 och jag skulle få vänta till nästa morgon för att få flyga vidare till Göteborg. Min far var dock så snäll att han körde upp från Göteborg och hämtade mig, jag hade ändå varit borta sedan den 12 augusti.
Samma kväll som han körde till Arlanda var det bilgrillningsafton i Backa. Hade han inte kört och hämtat mig hade hans bil också blivit förstörd. Bilarna som var parkerade bredvid hans strök med.
Klabbe: Precis. Det måste vara riktigt trist. Om man har det som högsta önskan och sedan känner att det är ouppnåeligt.
Caroline: problemet tycker jag är att det inte är en mångfald av människor i den del av området Mikko beskriver även om det är naturnära och befolkat av människor med olika kulturellt ursprung. Rent socioekonomiskt är det en ganska homogen population, vilket har en kollektivt negativ inverkan på individen som riskerar att i mycket högre grad hamna i sociala problem än i områden med blandad socioekonomisk population, tyvärr är segregeringen så stor i Göteborg idag att det finns få ”socioekonomiska blandområden”. Hade det funnits det så hade varje individ med sämre förutsättningar från början i mindre utsträckning råkat ut för att utveckla ett problembeteende (exempelvis blir det mer normaliserat för individen att fastna i arbetslös- och hopplöshet och hamna i problem om en större del av ens grannar inte har något jobb att gå till och har tappat modet på grund av det).
”inte i lika stor utsträckning riskerat att råka ut för” skulle det vara.