Trodde det här enbart hände på film. Några år sedan jag var hos tandis nu. Så dax. Älskar ju verkligen att gå till tandläkaren. Tänk vilken fantastisk grej att man inte bara frivilligt utsätter sig för sadistisk tortyr. Man får dessutom betala dyrt för nöjet. Risk att man ger sig själv diagnosen som gravt självdestruktiv alternativt även med pervers förkärlek för saker som gör jävligt ont.
Det var hursomhelst väldigt oklart av vad som borde göras med min garnityr. En gadd skulle hursomhelst ryka så mycket hade jag förstått. I min enfaldighet trodde jag att det var en visdomstand. Ni vet den där längst in i käften som ingen egentligen ”behöver”. (Varför har vi dem då, kan man ju filosofera över?) Jag gick till CityDental på Drottninggatan. Har vart där förut och de är ju billigast i stan eftersom de enbart anställer romer som har lite högre ambitionsnivå i livet än att säga ”hey hey” hela dagarna. Det måste ju premieras känner jag. Problemet är dock att de inte pratar svenska utan en mer andefattig engelska.
Jag har en tand som inte är en tand eftersom den är rotfylld. Trodde jag. Efter undersökning fick jag av en annan tandläkare rådet att skita i den tanden helt om jag inte vill lägga 20 papp på att fixa en bling i guld eller snikversion i plast eller klassisk porslin. Så när jag ramlar in smått panikslagen och möter tandsköterskan säger jag att laga det ni vill, dra ut visdomstanden men låt rottanden vara. Ok svarar hon som faktiskt kan hyfsad svenska. Sen kommer tomten in och jag säger samma sak på engelska till honom. Ok svarar han på ohyfsad engelska.
Sen drar han ut min visdomstand under något som är det värsta jag har upplevt. Han river och sliter och blodet sprutar men tanden vill envist stanna kvar och är inte alls på humör att göra slut med mig. Trots bedövning gör det ont så in i helvete. Jag får hjärtklappning och svettas som en gris. Är ändå inte alls tandläkarrädd. När jag var ung och kaxig gjorde jag det till en grej att laga tänder utan bedövning bara för att vara cool. Men det var då. Zigenarsadisten slinter med tången flera gånger och slår i mina andra tänder. Han krasar sönder tanden. Vänder och vrider, trycker och grymtar. Tillslut får jag ett kvitto på att en ”ytterst komplicerad tand” är borta och som tack kostar festivalkalaset 1075 kr. Det hade varit gratis att dunka huvudet i toalettporslinet.
Men nog med gnället. Ut behövde den komma. Eller hur? Men när jag kommer hem. Och tittar mig i spegeln. Är min visdomstand kvar. Han har dragit ut rottanden. Han. Har. Dragit. Ut. Fel. Tand…… Ridå.