Jag är långt, långt bort ifrån omtentor, skolstress och grupparbeten. Jag befinner mig i ett rum mellan palmer, havsbris och doften av blött gräs. Mannen i mitt liv ligger bredvid och sover djupt. Om några minuter ska jag snöra på mig mina skor och ta mig till stranden för att träna lite utfall och gympa. Kanske tar jag en morgonsim också.
Igår åkte vi moppe genom stan i jakt på en snorkel till mig. Vi fann en efter ett intensivt sökande och idag blir det premiär. Jag snorklar hela tiden med en lånad snorkel annars, men vill ha min egen. Det är något med mig och snorkling. Jag kan snorkla i flera timmar utan att komma upp. Min pojkvän får vinka in mig lite då och då.
Vi har djupa samtal om livet, vi blir dränkta i hagel och spöregn, vi skrattar åt gamla minnen och vi säger att vi älskar varandra hela tiden. Ibland sover jag 10 timmar i sträck på mina allergipiller (mygg). Jag somnar hela tiden på flygplan och i taxibilar. Jag brände mig första dagen i pannan för att jag drog i min cyklop hela tiden.
Men han bredvid.. han.. det är obeskrivligt hur mycket jag älskar honom. Han har gjort mig tryggare än jag någonsin känt förr och jag har gjort honom till en gladare man med mina märkliga uttalanden och alltid positiva attityd. Jag gapskrattade när regnet och haglet fick oss att köra in till vägkanten och hälsa på bybor som sålde öl till oss. Han är det bästa som hänt mig och det finaste jag har.
Här i Phu Qock är klockan 06:37. Cikador skriker utanför och vattnet är ljummet. Idag ska vi boka en båttripp ut till djupare hav. För min skull. Och moppen får åka igenom regn, sol och vind.
Han bredvid är halva jag.