För 17 år sedan köpte jag ett hus i en liten skogsby i Luleå kommun. Byn heter Ängesträsk. Jag var då ensamstående och inredde huset för att mina söner skulle ha en fast plats i livet att alltid kunna återvända till och slicka sina sår, vila ut, få god och näringsrik mat för att få nya krafter att möta livet med när det djävlats. Det fungerade bra. På gården finns ett gammalt bostadshus från tidigt 1900-tal. Där fanns många udda saker och uppe på vinden fanns flera årgångar av Familjejournalen, modekataloger, dagstidningar från före första världskriget samt Norrskensflamman. När jag gick omkring i huset fick jag ”gåshud” på några ställen både i rummen och på vinden. En bekant siare var och hälsade på och utan att berätta något tog jag med honom in för att få se min ”gäststuga”. Han tvärstannade i dörren och ville inte gå in. Vi gick tillbaka till mitt boningshus och han ville inte säga varför han uppförde sig så.
Ett par månader senare var min äldste son Stefan och hans dåvarande fästmö Gisela på besök under en helg. Dom trivdes jättebra, sommar, vackert väder, bra mat och goda drycker. Gisela sade att hon tyckte att jag hade skaffat mig ett underbart ställe och jag svarade att det alltid stod öppet för mina söner och för henne. Då kom en konstig replik ”Ja, men tanten då?” Mitt svar blev att jag är skild och att ingen kvinna bestämmer längre över mig. Hon satt vid tillfället vänd mot det gamla huset med ett papper i handen. Hon gav det till mig och sade ”den här tanten”. Hon hade ritat en äldre dam i gammaldags klänning med spetskrage. Tanten stod till vänster om farstubron. Jag fick behålla teckningen. Senare på sommaren kom en äldre bybo förbi och hälsade på. Jag visade honom teckningen och frågade om han kände igen tanten. Han tittade på den en stund och sade sedan ”det där är Svea Karlsson, hon och hennes man Elfrid byggde det gamla huset. Han var ingen snäll människa. När Svea dog vågade han inte bo kvar utan flyttade. Han träffade sedan en dam som bott i USA och de byggde det hus du nu bor i.
I början var det lite jobbigt för Stefan att bo där i gästrummet. Stefan och jag har en gemensam förmåga vi ärvt från min mormor som var synsk. Vi kan se auror på alla människor. Han hörde ljud på nätterna och var in under golven på huset för att försöka se om något konstigt fanns där. Han hittade inget. Han fick också ”gåshud” på de platser jag upplevde som kalla. Jag behövde båda husen, särskilt när min mamma dog 1998 och fraktades upp till Boden för att begravas. Mina syskon, mina barn och syskonbarn kom upp. Och Stefan tog på sig att sova i gammelhuset för att ingen annan skulle bli rädd.
Jag hade bunkrat upp med skogsfågel, älg och hare, kokat en stor gryta palt, handlat drycker för umgänget och vi hade mycket trevligt. Mamma fanns i ett begravningskapell som jag besökte innan kistan skulle stängas. Jag bad att få vara ensam med henne och där utförde jag en ritual jag lärt mig. En ockult grej som ni inte får vetskap om!
När begravningen varit och alla åkt hem. Gick jag in i gammelhuset på senkvällen. Jag satte mig på kökssoffan och hade en dialog med Svea. Jag sade att jag inte hade något emot att hon fanns i huset, men att om vi skulle vara sams fick hon inte störa någon annan än mig! Jag utförde även en sorts ceremoni som jag lärt mig för länge sedan. Jag tände ett ljus och satte på den stora järnspisen och gick tillbaka till mitt bostadshus efter midnatt.
Efter detta med mamma, min dialog och min ceremoni blev det lugnt förutom att bara jag kunde låsa upp dörren. Min äldre bror (nu avliden) och hans fru sov över när de efter något år kom upp från Gävle och hälsade på. De låste dörren från insidan och sedan kunde de inte låsa upp den på morgonen. De fick öppna ett fönster så att jag kund klättra in och -inga problem för mig att låsa upp och släppa ut dem. Efter detta fick Svea ängsblommor under somrarna då och då på spisen och på vintrarna prydde jag med juldekorationer samt på Allhelgona och julafton levande ljus. När jag var ensam hemma gick jag ibland in på natten tände ett ljus och satt bara stilla och njöt av tystnade.
När jag mötte min nuvarande fru dröjde det bara en månad innan hennes hund -en Flatcoated Retriever -svart som natten flyttade hem till mig och friheten. När Maj-Lis sedan flyttade in och jag var borta ibland reagerade hunden ibland genom att springa till ytterdörren och morra. När hon öppnat för att hon trodde att jag kommit hem fanns det ingen där. Hunden reste ragg och morrade, hon stängde dörren igen och hunden satt och vaktade. Detta hände tills jag en natt tog ett nytt snack med Svea!
Sedan blev det lugnt!