Huddinge

Måste skriva något om om Huddinge kommun som jag haft förmånen att bo 13 år i och som jag nu ska lämna för Södermalm och Medborgarplatsen. Hamnade här för att husen var 100 000 billigare än i Älvsjö och 200 000 billigare än i Mälarhöjden. Sedan är man ju ”tvungen” att bo i hus, ha Volvo, katt eller hund och att barnen ska få en villa uppväxt. En normal Svensk tillvaro. Flytta Norr om stan fanns inte på världskartan. Nej. Fy! Har man som jag bara bott Söder om stan, flyttar man inte norr om Gamla Stan.

 

 

Jag gillar historia och därför har det varit extra häftigt att sitta på altan och titta ner på vägen som går förbi vårat hus som är en gammal järnåldersväg som i dag kan liknas vid E4. Vägen har hetat Göta landsväg och där red bland annat Drottning Kristina förbi på väg mot Rom 1652 efter att hon abdikerat som Sveriges regent. Har man fönstret öppet på Sommar kvällar kan man höra klappret från hovar och vagnshjul från förr. Spooki.

 

 

 

 

Är det någon därute som är på väg att flytta till Huddinge som är en kommun med 100 000 invånare kan jag rekommendera att titta på hus i Snättringe och allra helst i Skogsäng. Creme de la creme. Kommer inte att sakna Woody, Silvan och Bauhaus som ätit mina pengar. Lämnar kvar en krokig hammare och en påse spik till en hungrig 35- åring som får börja med att räta ut hammaren.

 

 

Det som har varit bäst är Långsjön. I like it. I like it a lot. Jag skulle inte dricka ett dricksglas med vatten därifrån eller äta en fisk ur sjön men jag kommer aldrig att glömma då jag en Juldagsmorgon helt ensam åkte skridskor på en spegelblank is.

 

 

 

 

 

Sugen på ett restaurangbesök är det bara att gå till Pizzeria Korall och beställa en plankstek och ett glas rött. Vad mer kan man begära. Men nu. Tjoho! Blir det till att hänga i Malmens hotellbar och dricka ett glas Taittinger.