Jag hade precis fyllt fyrtio, och min fru (älskling!) gav mig en vecka med personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag fortfarande i kanonform, jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att få röra lite på sig.
Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare. Jag fastnade lite för Linda, som är en 26-årig tjej som förutom jobbet som personlig tränare också är aerobicinstruktör och modell för badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag skriver det här, hon bad mig skriva dagbok för att hålla koll på mina framsteg. På måndag gäller det …
Måndag:
Jag gick up klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade vid receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon är har blont hår, fantastiskt blå ögon och ett charmerande leende.
Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna och det första jag fick göra var springa på löpbandet. Efter fem minuter tog Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit, jag är ju i toppform annars! När vi gjorde sit-ups pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållt in den ända sen jag mötte henne i receptionen. Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt aerobic-pass, och tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med mig. Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!
Tisdag:
Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag utanför dörren på väg till träningen. Linda tvingade mig att ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på vikter på den också! Mina ben kändes som spaghetti på löpbandet, men jag klarade en hel kilometer. Leendet jag fick av Linda när jag klev av löpbandet gjorde det mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!
Onsdag:
Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den. Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna. Jag klarade av att köra så länge jag slapp styra eller bromsa. Jag parkerade på en handikapparkering vid träningsanläggningen. Linda var lite okänslig idag och hävdade att mina skrik störde de andra som tränar på anläggningen. Jag har kommit på att hennes röst är lite för hurtfrisk för såna här tidiga morgnar, och när hon skriker på mig får hon en nasal ton som är riktigt irriterande. Jag fick ont i bröstet när jag skulle ställa mig på löpbandet, så jag fick stå på trappmaskinen istället. Vem i helvete har uppfunnit en maskin som simulerar en aktivitet som gjorts obsolet av hissen? Linda sa att det skulle hjälpa mig att komma i form och öka min livsnjutning eller nåt. Hon snackade massor annan skit också.
Torsdag:
Linda väntade på mig med sina vampyrlika tänder i en grimasch som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen på hennes tunna läppa avslöjade henne allt. Jag kunde inte rå för att jag var en halvtimma försenad – det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna! Linda tvingade mig att träna med hantlar. När hon tittade bort, passade jag på att springa och gömma mig i herrarnas omklädningsrum. Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen satte hon mig på roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.
Fredag:
Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse till människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade, anorektiska lilla träningslolla. Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå henne med den. Linda ville att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte ville ha jack i golvet så borde hon inte ha räckt mig de där (%&##%¤& hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen. (Jag är säker på att hon lärt sig det där på Sadisthögskolan – hon måste fått en hedersbetygelse i grenen ”tillfoga smärta”) Löpbandet kastade av mig och jag landade på en hälsorådgivare. Jag önskar att jag hade landat på någon mjukare.
Lördag:
Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har. Hon undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i elva timmar.
Söndag:
Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru (den subban!) nästa år väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning.