”Tåg, bil, båt, flyg till och med i helikopter
Tar oss genom landet och dom kallar oss för Sverige-trotters”
Hej, jag lyssnar på Landet runt-soundtrack, haha! En gång i tiden var jag med där faktiskt. Jag pratade om Stockhoms största vattenkrig och stod kaxig i blått och sa att vi skulle vinna (lag NORD). Vi förlorade stenhårt och den dagen måste en skyddsängel utav något slag varit med mig. Jo, någon hade trampat sönder ett jordgetingbo och jag såg det inte förrän jag var typ ”mitt i det”. Känner man mig väl vet man att jag är allergisk. Jag fick inte ett enda stick. Inte ens ett. Det var ett jävla mirakel. Annars hade det blivit plingplongtaxi till sjukan. Det är inte som att jag går runt med medicin jämt – även om jag kanske borde. Allra särskilt nu på hösten då de är lite trötta och förvirrade.
Jag saknar min pojkvän så jag har ont. Seriöst ont. Han med. Han och jag försöker få ihop våra scheman denna vecka, men det är svårt. Vi har inte umgåtts sedan torsdags morse då han satte sig gränsle över mig och skulle mata mig med snabbkaffe klockan sju på morgon, hahaha! Åh, vad jag saknar den galningen, haha! Det där med att låta bli att säga de där tre orden börjar bli fruktansvärt svårt. Han får mig alltid att skratta så det ekar i den här gamla lyan på Kungsholmen.
– VA? HAR NI INTE SAGT DET?
Nej, jag är inte den som kastar ur mig sådant hur som helst. Jag har berättat ett par gånger att jag har svårt att uttrycka mig i tal när det kommer till känslor. Jag gillar att visa vad jag känner, men gör det på andra vis. Lappar, mail, handlingar och så vidare. Just ord som ska ut ur min mun är jag sparsam med. Och jag vill ofta att den som ska säga så tunga ord till mig ska göra det till en slags grej. Typ.. jag vet inte.. att ögonblicket är perfekt. Att man minns det för resten av livet liksom. Med honom är det i alla fall viktigt. Jag minns såklart inte hur andra killar tidigare sa det, men vi har ju något särskilt. Även om det låter cliché, så är det så. Jag vill att det vi gör har en betydelse. Att det är mer värt än allt vi tidigare varit med om.
– Det är inte hur det sägs som är viktigt faktiskt.
Nej, okej, då får man känna så. Jag känner att när jag ska höra de bästa orden som finns, så ska det sägas på ett sätt som får mig att känna att det är sant, att det finns underlag för känslan. En kille som säger att han gör det efter ett par dagar menar det liksom inte. Man kan känna mig, min familj, ha sett mina bra och dåliga dagar, veta om mina hemligheter, gilla mina dåliga och bra sidor, tycka om mig för den jag verkligen är helt enkelt. Inte typ ”åh, jag är hög på känslan och vill säga det”. Det ska vara en grundtanke bakom, en story till varför man gör det, ett sammanhang.
Men klart jag känner så. Jag har sagt det till honom en gång;”du vet när du ville säga det där på bussen och jag sa nej? Jag vill att du ska veta att jag inte sa nej för att jag inte känner det tillbaka. Jag känner faktiskt det jag med. Det är bara att jag inte ville att det skulle sägas första gången på fyllan”. Kalla mig gammalmodig och töntig, men det är viktigt för mig.
Så är det med det.. eller i stockholmskan; såeremere.
Nu ska jag äta en macka, få matkoma och somna om. Känns så skönt att börja så sent och jobba stängning idag. Hoppas att kunderna är något glada och att 200-lapparna är löst. Det har varit lite knepigt att växla dem i våra cashguards. Dessutom dagskupong i morgon. 951 PLU. Får inte glömma matlåda. Köttbullar som vanligt. Ska dessutom göra en skrivuppgift om avstånd i rymden. Och lapparna. Och skaffa något som kan utmärka min staff på båten.
Bara två dagar kvar och sedan får jag träffa min kille. Två dagar. Måndag och tisdag. Var jävla minut kommer vara smärtsam under passet på tisdag, haha!
Gonatt! 🙂