Här sitter jag mitt i natten, klockan är tre och min pojkvän sover efter en jätterolig kväll med dubbelt träningspass (typ). Jag gjorde tonfiskpasta som han älskade och ville äta hela tiden (istället för protein wtf liksom) och nu har jag precis gjort en uppgift i skolan. Äntligen! Det är bara EN enda uppgift kvar och sedan kan jag ta ut stressbetyg och försöka få ihop allt! FINALLY! Jag har HATAT den där äckliga regeln om att idrott och estetisk verksamhet ska räknas bort. Vad gjorde jag ens där då? Varför cyklade jag på en jävla cykel för gud och fosterland för ett VG i gymnasiet efter att ha ätit cheeseburgare till frukost? Och estetisk jävla skitverkamhet.. den gick jag ju bara för att min favoritlärare höll i den. Ja, sjäääälvklart läraren i Svenska. Vem fan annars? Haha!
Han gav mig MVG i allt jag gjorde. Allt. Essäer, noveller, debattartiklar, argumentationer. Att argumentera i ett internationellt gymnasium om att fördomar och rasism är jättebra.. det är helt jävla sjukt, men jag är tydligen en manipulativ jävel som kan hitta alla knep för att få rätt och se bra ut. Hela klassen utom han jag argumenterade emot höll upp handen och gav mig sin röst. Seriöst. Helt insane.
– Nej, jag valde inte ämnet, haha!
Nu gjorde jag ett informationsblad om MFL (marknadsföringslagen) som allra mest baseras på §4 (god sed). Jag tyckte det blev lite stelt, men informativt. Har skrivit att jag kompletterar mot högre betyg och går all-in på min allra sista uppgift jag kan få A på. Har fått A på mina andra, så nu måste jag ge gärnet på denna och sedan ta slutprov ASAP. Jag vill bara bli klar med detta. Jag vill också ha chansen att komplettera till A. Måste ha högsta betyg nu.
Ja, fan vad jag är driven och störig. Jag borde inte göra så jävla mycket i livet. Jag borde calm the fuck down, sluta träna, bli tjock och vara glad på MatDax, men jag har liksom inte tid att göra ingenting och vara nöjd som det är. Jag begriper mig så sällan på folk som stannat i livet. Man måste ju vilja bli bättre?! Vilja gå längre? Eller?! Är det bara jag som är så?
Nu ska jag försöka varva ner, smeta in hela nyllet med kräm och klappa min underbara norrlänning som ligger och slåss med sitt skrivbord i sömnen. Ibland slåss han med mig också, men då gnäller jag till och så kramar han mig istället. Vi somnade förresten i ansiktet på varandra på båten i helgen. Det var kanske det gulligaste vis jag sovit på någonsin i mitt liv.
Och så sa han att jag var hans framtida fru och sådär. Sedan var jag typ mind fucked i ett dygn eller två.
Ja, vi har det fortfarande skrämmande jävla skitbra han och jag. Sjukt. Åtta månader på torsdag. Det är typ lika länge som mitt första ”seriösa” förhållande. Det var i åk. 8, haha! 🙂
Tack för att du delar.