En krönika:

 

”Fuck all jävla lycka. Den finns inte. Känns som om man får smak av den ibland i små portioner men sen kommer skitlivet och verkligheten ikapp en igen”. Har du känt så typ en miljard gånger? Jag med. Livet är fan i mig inte lätt. Det ska gudarna veta. Det är tvärtom otroligt svårt, ont, utmanande och jobbigt. Jag var helt lost, tills en dag när jag som pojkspoling började segla på allvar och fick möta motsvarande dagens vikingar, riktiga livsälskande män som slåss mot havet med ett leende på läpparna och har förmågan att njuta av dagen med livsgnistor som glittrar i ögonen som de dyraste ädelstenarna.

 

 

Ingenting har fortfarande ställt mig, och imponerat så mycket på mig som första gången jag fick segla på en av världen snabbaste segelskepp. (Tänk motsvarande Formel 1, om vi hade snackat om bilar).  Jag var dödstrött på min kassa uppväxt, all skola och allt jobbslit, mina tankar hade gått vilse i mörka, negativa korridorvägar utan något ljus i tunneln och inget att se fram emot. Men en dag fick jag följa med på en hisnande segling mellan helt galna segelbåtar som kostat en förmögenhet styck. De rockade helt galet från Grand Hotel i Saltsjöbaden ut till Sandhamn, vi var fem båtar som tävlade om att först komma ut först till Sandhamn.

 

På väg in genom det otroligt trånga gattet in till Sandhamn där alla normala seglare tagit ner seglen för länge sedan så rusade vår båt på en halv meter bakom den framför oss i full fart. Kollisionsvarning med båtar värda miljoner! Men nej, killarna ombord bara smålog lite nöjt. Totalproffs.

 

Där och då förändrades hela min livssyn för evigt. Dessa seglare lever otroligt obekväma, tuffa liv, men de äger världshaven och deras livsåskådning är så annorlunda, något jag aldrig hört eller sett förut, det var så lockande för att jag insåg att de funnit den ultimata friheten! De fick vara i naturen, se hela världen och tjejerna var på dem i varje hamn som om de var rockstars. Dessutom en otrolig kontrast från alla klagande trötta människor på land som är instängda i kontor, kvävda under krav. De var solbrända, snygga, häftiga och tog livet med en klackspark. Där och då började jag leva för första gången. Äntligen hade jag funnit mitt kall i livet. Sedan dess har jag dedikerat mitt liv till havet, och en filosofi som är så sjukt sexigt underbar.

 

 

För motorbåtsmänniskor handlar det om att ta sig från A till B så snabbt som möjligt. För en seglare så är det resan i sig som är hela grejen. En filosofi som även avspeglar sig på själva livet för alla seglare. För målgången i livet är ju döden. Vem fan vill komma snabbast dit?

 

Jag tror att det är någonstans här jag förstod vad äkta lycka är. Nämligen den som har förmågan att kunna uppskatta vad de har i livet just nu. Oavsett hur rik, fattig eller i vilken livssituation du befinner dig i. Baam!

 

Så jag bestämde mig för att bli en seglare jag med och där började mitt riktiga LEVANDE liv. Det är nu min riktiga historia börjar!

 

Kramiz –Gino Lundqvist —

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.