Jag har typ inte berättat detta för någon för det är faktiskt ganska pinsamt. Nä, nu ska jag inte göra er besvikna genom att skriva något såsom ”men min hemlighet är att jag gillar skor”, för nä, det här är lite skamset på riktigt. Jag ska heller inte vara den som skriver typ ”jag luktar fisk i underlivet” för så magstarkt är det inte heller. Det är liksom lite lagom pinsamt. Inte för pinsamt, inte för opinsamt.
Jag har mardrömmar som ni vet. Jag har haft det ganska länge och grejen är att jag försökt under en lång tid att sova på egen hand. Nu höjer ni ögonbrynen och tänker ”nehejdu, du är i Sollentuna jämt” och ja, det är sant. Och nä, jag sover inte på soffan, jag sover bredvid min kille. True that. Jag sover ju bokstavligen inte på egen hand på det viset, men jag ska ta och berätta vad min hemlighet är.
Jag är tjugoåtta år och sover helst med gosedjur. När jag skriver detta vill jag radera texten, låtsas som det inte har hänt och lägga detta åt sidan ännu en gång, men det är helt sant. Jag sover bättre med gosedjur. Jag har alltid gjort det. Alltid. Och nej, en kudde är inte samma sak. Inte en handduk, inte hörnet på täcket och inte pojkvän heller. Det finns en trygghet i gosedjur som jag inte kan sätta fingret på, men det är helt klart någon slags barndomsgrej som sitter fast i mitt psyke. Nu har jag dock inte sovit med gosedjur sedan jag flyttade ifrån Bromma för att de helt enkelt har kommit bort ibland lådor och påsar, men jag föredrar alltid att sova med ett.
Ja, det ger mig färre mardrömmar. Märkligt, men sant. Jag drömmer kanske hälften så många med gosedjur.
– Ja men för fan Stjärna, varför har du inte köpt ett gosedjur ännu?! Du flyttade ju fan i maj?!
Jo, jag ska förklara det med. Jag har trott att man kan köra KBT på den grejen med. Att om jag bara blev van, så skulle mardrömmarna sluta typ. Att jag kunde finna den tryggheten kanske i mig själv eller så. Jag har dessutom dejtat och blivit tillsammans med en kille som är lite äldre än jag (ska inte tjata om det), och det har varit jävligt skämmigt att behöva erkänna detta. Han vet inte ens om det nu för jag har aldrig sagt något. Man är redan lite försiktig med att vara töntig och omogen ibland. Nej, jag säger inte att jag inte är mig själv, men jag säger att jag kanske inte festar lika hårt som mina vänner och jag har väl liksom skärpt till mig i vissa saker jag gör i livet bara. Att ställa sig i hans kök och bah ”du förresten, jag gillar gosedjur, här får du hälsa på mitt nya pussifluff; luddöra” och så håller jag fram någon rosa kanin liksom.. alltså den tanken, bara tanken, gör mig full i skratt. Han skulle förmodligen reta mig för det typ för evigt och jag skulle både ha kul med det, men också bli lite skamsen faktiskt. Jag gillar ju inte att framstå som en svag typ.
Nu satt jag på internet och letade i alla fall en stund efter ett bra gosedjur. Det fanns de man kunde värma i micron, men det vill jag inte riktigt ha. Särskilt inte till vår och sommar. Jag vet dock inte riktigt, om jag hittar ett gosedjur, hur fasiken jag ska presentera det för min kille? (Jag skrattar så jag kiknar här) Vad säger man liksom? ”Hej, jag drömmer mardrömmar, är lika mogen som en sjuåring och här är Luddöra, säg hej”, haha!
Sedan räcker jag fram den här;
Gud, jag dör. Jag dör. Jag får hoppas att min kille kan älska mig ändå. Ibland kan jag stå och klia mig i huvudet och undra hur i helskotta han kan orka med en så fläng brud som jag. Den där tjejen som glömmer sin telefon överallt, som alltid gör pölar på golvet och som.. tydligen.. sover med gosedjur.
Jag kommer aldrig kunna bocka i att jag är en kvinna i en enkät. Jag kommer alltid vara en tjej.