Hur är det egentligen? Är det jag som har en exceptionell talang för att stava rätt, eller är genomsnittspersonen bara otroligt jävla korkad?
Jo, jag heter ju som bekant inte Jan Larsson. Jan Larsson borde ju vara relativt enkelt att stava rätt.
Men jag tycker inte mitt namn borde vara så förbannat att få rätt heller, det handlar om tio bokstäver. Inte något 25-bokstavigt polskt namn som innehåller c, z och w i alla möjliga kombinationer.
Det har dessutom med årens lopp funnits väldigt många framgångsrika finska idrottsmän med samma förnamn som jag, så är man idrottsintresserad borde man kunna känna till namnet ”Mikko”.
Jag har fått heta allt möjligt ända sedan barndomen. Mycket märkligt, men jag måste ändå imponeras av människornas kreativitet. Att de ens kan komma på tanken att jag skulle kunna heta så.
En de bästa varianterna är ”Mikro”, som en kärring på Hotel Gothia trodde jag hette när jag jobbade där. Efter tre dagars ”Mikroande” tröttnade jag och sa till att det är Mikko och inget annat. (Seriöst – kan någon ens komma på tanken att någon skulle döpa sitt barn till ”Mikro”? Fan, jag är ju nästan två meter, säg åtminstone ”Makro” i stället).
”Nicko” är annars väldigt vanligt. När jag röstades ut ur Robinson stod det ”Micco” på en av lapparna. Så kan det gå.
Så låter det när man trillar ner i en djup ravin.
Eller uttalar mitt efternamn.
Jag tycker inte mitt efternamn borde ställa till med några större problem heller. Men det kan ju bli vad som helst när människors sjuka hjärnor sätter igång. Natri har exempelvis blivit ”Nitro”. En gång hette jag även ”Natsi” när vi hade kast med liten boll på friidrottsdagen i årskurs sex.
Andra felskrivningar: Nickomatri, Mikko Nat´n.
Något av det mest häpnadsväckande råkade jag ut för när jag skulle boka en resa till Grekland runt millennieskiftet. Den unga madamen i kassan undrade vad jag hette. Jag lämnade fram mitt körkort och sa ”mitt namn blir alltid felstavat, det är lika bra du skriver av så det blir rätt”.
Tror ni hon framgångsrikt lyckades placera bokstäverna i rätt ordning? NÄ! Mikko Natari fick jag heta på den Greklandsresan. Ungefär som det gamla tv-spelet från 80-talet, ni vet. Atari.
Kom att tänka på allt detta i dag, för jag fick hem ett paket där mitt efternamn som vanligt var felstavat. Det var en ny variant, en som jag inte sett tidigare.
Jo, så här kul har jag det.
A hej då.
Ä. kan ju alltid ljuga att jag är släkt med´na.