Klockan är halv fyra på natten och jag har givetvis valt att boka nageltid klockan 11 i morgon för att tvinga mig själv att gå upp en sund, vanlig svennetid. I vanliga fall brukar jag försöka mig upp innan 12, men nej.. i morgon ska jag upp typ tio. På en ledig dag. Eller ”ledig dag”. Ni vet att jag aldrig är helt ledig, haha! Jag pluggar för många ämnen för att kunna vara ledig. Aja, i morgon ska naglarna bort och jag ska gråta blod på insidan lite grann. Låter en aning dramatiskt, jag vet, men jag älskar akrylnaglar. Jag skriver så bra med dem, jobbar skitbra också. Jag bryter ALLTID mina naglar på Matdax annars och jag är för lat för att pyssla med oljor och stärkande jävla skitlack. Jag gillar akryl. Det är höjden av lathet när det kommer till naglar. Den sitter som ett berg och är skitsnygg i typ en månad tills man förnyar den för typ 300:- eller något. Nu ska jag leva med mina egna skitnaglar.
Okej, det är för en bra orsak; jag ska utbilda mig om sex dagar. Yes, jag ska bli ögonfransstylist eller vad det heter. Det låter så jävla fånigt, men det heter tydligen så. Min mamma skickar iväg mig på kurs för att jag sedan ska kunna jobba i hennes salong i mitt egna lilla rum. Jag ska inte bli kvar på Matdax. Jag har säkert redan skrivit om det flera gånger, men jag glömmer det. Sorry. Aja, jag ska jobba där och självklart måste mina naglar väck. Fan jävla skitfan.
Hahaha, dagens i-landsproblem liksom. Här har man blivit av med mens och fått ”gosa” två gånger, men ändå är naglar ett så stort problem att man skriver ett A4 om det. Skärp dig, Eveline.
Okej, sorry, Jag ska skärpa mig. Jag vet ju inte hur resultatet blir i morgon. Det kan bli jättebra ändå. Jag är ändå en av de där tjejerna som får långa naglar om jag vill engagera mig lite. Och det måste jag ju börja med nu när man ska jobba på salong. Då ska man ha färgade bryn, fransar och sola solarium. Nej, inte varje dag, men ibland.
– Nu skriker väl min hudläkare plastpappa av ilska, haha!
Jag kommer nog aldrig riktigt bli den där tjejen som är 100% engagerad i sitt utseende. Även om jag blivit bättre på det i och med min gymhets och att bli helt jävla svinbesatt av att ”INTE TAPPA GAINS” (hahaha, jag dör), så kommer jag nog aldrig orka lägga upp mitt hår och använda ögonfransböjare.
Seriöst, vem gör ens det? Det var typ bara min mormor som gjorde det. Jag gör det aldrig. Kanske för att en böjare bara skulle få mina kladdmålade fransar att göra mig till en dalmatin över vardera öga. Lägga upp håret har jag alldeles för tjockt hår för. Jag minns när ett gammalt våp sa;
”Hörrö Eve, du skulle haft såna dära lockar som hon”, och så visade han upp en bild på en bloggstjärna i Hollywood-svall.
– Avisst, tar typ 2 timmar att kirra och sedan försvinnere typ 20 minuter senare.
”Vafan vadårå?”
– För tjockt hår. Det vill typ ligga som en blöt handduk över ett berg.
Å andra sidan gör sig ett kort hår så jävla barnsligt på mig att jag helt enkelt inte kan ha det heller. Jag försöker ju med all makt och alla medel jag har att se lite vuxen ut, kanske särskilt nu med åtta års skillnad emellan mig och min man. Dessvärre lyckas jag inte alltid, men jag har kommit på att ett långt hår kan ge mig ett vuxnare intryck. Typ som att ”åh, vad hon e vuxen som har tålamod att spara hår”.. eller något.
Sedan är det ju ett problem med mitt sneakersbehov. Jag är ju asdålig på det där med höga skor, så jag håller mig till ”gympadojer”. Kanske är inte det särskilt vuxet, men vad fan.. ni ska se mig i höga skor. Jag blir som en skitnödig pingvin. Jag KAN INTE gå i dom. Jag kan givetvis ha höga skor typ om jag och min man nu skulle få för oss att det var porrigt och han ville jag skulle ha det, typ ”sittskor” liksom. Skulle han mot all förmodan bli lite needy på att jag gick i dom, så får jag helt enkelt fråga mina fina bögar på mitt jobb om dom kan hålla kurs, haha!
– Killar går bäst i höga skor. Nuff said.
Annat jag är dålig på är det där med läppglans. Jag äter upp det hela tiden. Hela tiden. Jag sätter på och bah ”MMM MUMS VAD FINA LÄPPAR WEHO Å TA INSTAGRAMBILD HEH SE LITE PORRIG UT ÖÖH” typ och fem sekunder senare, innan mobilen ens är uppe, så har jag ätit upp glanset och kvar ligger inte ens en liten glitterbit. Allt är uppätet. Kanske är det för att jag är hungrig hela tiden eller så är jag väl bara dålig på att ha det på mig. Jag är osäker.
Nej, jag får ingen gå-i-höga-skor-karriär. Däremot kan jag tävla i att äta läppglans.