Jag har två barnbarn hos mig och igår lovade jag att det skulle bli plättar med hallonsylt och vispgrädde till frukost. När jag nattade den yngsta med en påhittad saga sade jag att jag är så gammal så jag kan glömma bort att göra plättar. Hon sade att hon minsann skulle komma ihåg. Jag glömde, hon kom ihåg. 
Hundarna har följt matlagningen med stort intresse
Intresset steg med dofterna från min nästan 100-åriga plättlagg
Det blev fler och fler…
Nu är det dags!
Den äldsta flickan är magsjuk och ville bara ha potatismos med smör, men den här laddningen tog inte lång tid att konsumera.
Och vad gör man med överblivna plättar och grädde?
Jo, om man har hundar är det inget problem
Man måste vara rättvis när man är farfar/husse. Zulu har slickat gräddvispen och Shejda gräddskålen. Dom har hjälpts åt med tallrikarna så jag slipper diska?
Ja, jag förstår! Så fruktansvärt omanligt att berätta om en morgon då en man gör småplättar till barnbarn och hundar i en 100-årig plättlagg. Inte ett enda ord om bystiga blondiner, ingenting om ”ligg”, inga svärord, inga lyxbilar, inga inneställen i Stockholm…Jag fundera på att sluta blogga här
Ser väldigt gott ut!