Portarna har nu öppnats upp till Sweden Rock och rockdräggen har rullat in över kullarna i Sölvesborgs tillfälliga högborg på en av Sveriges sydligaste havsstränder. Första dagen på festivalen är lite av en mjukstart, inte alla vill lägga 600 spänn på denna dag som inte har några stora band och de har inte en de två största scenerna igång.
Däremot så är de RIKTIGT inbitna festivalrockarna här såklart och det kändes. Själv tycker jag alltid det är riktigt kul att titta på folk och artister, en del spökar ut sig, andra ser riktigt snygga ut. Många garv får man hursomhelst.
Några fylleglada låg redan däckade och sov på gräsmattan med en öl krampaktigt hållandes i handen, och mycket spektakel och nasare översvämmar området.
Det är ju omöjligt att se alla band eftersom de spelar på olika scener samtidigt men här är ett urval. Först såg vi SISTER SIN. Snacka om tuff brud i läderförpackning, hon hade en jäkligt rivig pipa och vispade barr så det stod härliga till.
VADER stod för dagens dödsmetall. Growl så det vrålande om det. Rätt stor publik men gissar att det var för att det inte fanns så mycket annat att titta på.
MÅRRAN var ett band jag aldrig hört talas om, kändes mest som trött gubbrock, dock så spelade de en ny låt som ingen hört innan som hette ”SÅ DUM” som faktiskt var riktigt skön, blues med catchig refräng.
Sen började det hända grejer. BULLET körde på så det stänkte. Shit vad de verkade ha kul på scen. De kändes som AC/DC going Disneyland. På ett positivt sätt.
Vem kan inte älska en fet gubbe som går runt i svart slängkappa och smånöjt kastar onda ögon åt publiken för att de inte jublar tillräckligt och samtidigt skriker så skatorna ramlar av pinn?!?! Helt underbart. De avslutade med låten ”Bite the Bullet” och publiken dansade av lycka!
Kvällen avslutades med det enda bandet som kändes riktigt äkta hårdrock, CANDLEMASS. Dock började de lite skumt. Tända kandelabrar, en sångare i långpermanentat hår, sakral musik och operarock. Vafan är det här? – tänkte jag.
Men bättre blev det, allt från mörk balladsång till speedmetal. Snygga poser och skönsång. Sångarn har en grym bredd på sina stämband, påminner lite om Faith No More, allt från mörkt djupt till nästan falsett. Dock kanske det inte känns så rebelliskt med uppochnedvända kors idag, speciellt inte som jag bredvid mig hade tre ungar i 5årsåldern sittandes med skyddslurar på sina pappors axlar görande rocktecknet i takt till basen. Men fan de rockade fett!
Nu är det dag 2, och det betyder mycket, men mest att 33.000 fanatiker kommer se en enda sak – KISS!!! OJ OJ OJ! Nu börjar festivalen på riktigt!
Gino Lundqvist
gino@mensworld.se
Foto: Benny Nordgren