Marvel fortsätter att producera äventyr på sina superhjältar och nu har turen kommit till halvguden Thors första uppföljare. Efter publikframgångar med filmer som ”The Avengers” och ”Iron Man 3” vrider man upp skratten ytterligare, vilket gör ”Thor: The Dark World” till Marvels kanske roligaste film hittills.
Men först blir det seriöst när Anthony Hopkins allvarliga stämma än en gång drar igenom en gammal legend, löst inspirerad av den nordiska mytologin. En av världarna i Mytologin bebos av svartalfer när de Nio Världarna var femtusende år hamnar i perfekt linje med varandra ställs naturens alla lagar på sin spets och svartalferna vill ha hämnd. Den som vet var han ska leta kan då kliva genom portaler mellan Asgård, Jorden eller för den delen läskiga Svartalvheim. Och det är precis vad som råkar hända när ”Thor: The Dark World” kickar igång sådär två år efter händelserna i den första filmen. Malekith, den otäckaste av svartalverna, har fått upp spår på ett vapen Odens Farfar en gång tog från dem och ger sig ut på jakt.
Det mest oväntade i filmen, och ändå det minst farliga att avslöja, är faktiskt hur rolig den är. Då menar jag inte actionscenerna, som växlar mellan alltför korta ”Sagan om Ringen”-slag med snäppet coolare vapen eller den trötta krossa-storstaden-sekvensen, den här gången med London som slagfält. Nej, styrkan med ”Thor: The Dark World” är att den är fullspäckad med mycket humor och självdistans. Man fick se lite av den varan i första ”Thor”, där var det främst Janes (Natalie Portman) assistent som stod för comic relief-inslagen. Här har både hon fått mer utrymme liksom fansens favorit, Thors onde halvbrorsa (Tom Hiddleston) som blivit en riktig oneliner-spruta.
Tacksamt för oss svenskar är inte heller Stellan Skarsgård bortglömd, och hans Dr. Erik Selvig bjuder på både nakenchock och flera skratt under filmens gång. Allt det där gör att man lämnar biografen med ett stort leende, och får iallafall mig att strunta i om effekterna känns så jäkla spännande eller om actionäventyrs-biten egentligen bjöd på något vi inte sett förut. Kanske blir det lite för tramsigt och flamsigt emellanåt för att den ”mörka världen” som titeln utlovar ska kännas så värst farlig. De dramatiska scenerna får aldrig den tyngd och mörker, som skulle kunna motivera ett högre betyg. Men som superhjälte komedi med ett bra tempo hela vägen gör ”Thor: The Dark World” vad den ska, och det tackar vi för. Biopremiär i Sverige den 30:e Oktober.
Christian Ternstedt
christian@mensworld.se