Flyger till Luleå och hyr det minsta i bilväg dom har, vilket blev en Audi A1. Startar upp Audin och påbörjar resan upp till Norra Lappland.
Behöver råg i ryggen, kör därför över Bergnäsbrons och dess sex bågar mot systemet i Storheden. Ett flak med kortöl samt en dunk Shiraz.
Skiter i E4, kör därför till Boden och den kurviga väg som går till Morjärv. Alla byar man passerar slutar på byn, sel eller träsk. Skulle själv aldrig flytta till en by som slutar på träsk. Hur tusan ser det ut där på sommaren? Lyser i förhållandevis många hus. Men det beror nog på att det inte är så många mil till ”storstäderna” Boden och Luleå.
Kommer fram till Morjärv och E10 som slutar (eller börjar) i Norra Norge. Jag svänger av i Överkalix och kommer att följa Kalixälv hela vägen tills jag kommer fram. Passerar Jockfall där en massa utländska turister har fått sätta livet till då dom i sina kanoter missbedömt att det är ett fall på 15 meter.
Nu närmar vi oss Tornedalens västra kant och här har alla byar Finska namn. Dom flesta slutar på Järvi som betyder sjö. För att komma i Tornedals stämning sätter jag in en skiva med en kvinnlig artist som endast spelar Cello. Hon har långt ljust hår och ett vackert fornnordiskt utseende. Cellon har hon mellan sina bara ben. Hon för stråken över strängarna och vemodiga toner kommer ur högtalarna. Kör vidare med ståpäls.
Det blir tydligare och tydligare att jag är på väg att lämna civilisationen. Lyser i ytters få hus i de byar jag passerar. På sommaren kan man se kvinnor med huvudskynke och förkläde som hasar över leråkrar med plåthinkar i sina nävar. De är på väg hem till sina gubbar som ligger på sofflocket och tycker att allt man gör inte har någon mening.
Du kan flytta till en by här men det kommer att ta minst tre generationer innan du blir accepterad. Har din släkt haft dåligt ställt tar det ytterligare tre generationer innan ditt efternamn hamnar ett pinnhål upp i hierarkin. Här gäller det att var lagom och inte sticka ut.
Äntligen lämnar jag Tornedalen och kör in i Malmfälten och det är endast tre kilometer kvar. Här finns moder Sveas kassakista och gruvan går som tåget. På med Ebba Grön och Staten och Kapitalet. Säger du att du är blå. ”Nattavaara”.
Fantastisk beskrivning!! Känns precis så när man kommer hem till byn:)
Du blir invandrae för resten av ditt liv. Jag bodde i Ängesträsk i 16 år utan att bli hembjuden till mer än en familj. Vi bjöd hela byn på inflyttningsfest, ingen kom, hela byn på glögg 1:a advent fem kom varav tre inflyttade samt han som plogade åt mig.
Nästan 10 liter spetsad glögg, tur att dom åkt spark till oss, för alla var fulla när dom drog hemåt…