Rockigt, smutsigt & passionerat

En intervju med en av de få smutsigaste rockfotograferna jag själv beundrar:

 

 

Intensiteten, de kontrastrika uttrycken i kombination av en skitig och rockig stilistisk känsla är Olle Carlssons varumärke. De visar ofta smärta men ändå vill man vara personerna på bilderna. Man känner med dem och blir full av nyfikenhet över känslan som tycks tränga igenom ögonen hos de flesta han fotograferar. Olle är en konstnärlig mångsysslare som dessutom spelar rockmusik, filmar musikvideos och är på väg att ta steget till att regissera film samt även exponera sig själv som skådespelare.

 

 

 

 

 

 

 

Det vilar en stark sexuell rockkänsla över dina bilder.

-Äh det vet jag inte om det är, men mina största influenser är Kurt Cobain, Thåström och en hel uppsjö av kaotisk skrammel-musik. Jag kan förstå att det blir en stökig känsla. Jag ser det som en fantastisk kombination att jag är precis lika fascinerad över snobbiga kvinnor som kör Ferrari i långa klänningar med rött läppstift och har naglarna som sina livs största problem. Livet blir roligare bara man släpper stereotyp-fenomenet och kan vara flexibel med omgivningen.

 

 

 

 

 

 

Du etablerade dig redan som 20åring, och har lyckats i en tuff bransch. Vad är ditt framgångsrecept?

– Jag tror framgång är väldigt enkel, man går framåt istället för att stå still. Att nå framgång och självförverkligande kräver alltid ett motiv för att orka köra stenhårt med någon business. En person som inte har något osagt inom sig kommer alltid att sitta under sin korkek, lukta på blommorna och trivas med livet som det är.

 

 

 

 

 

 

Du verkar inte vara nöjd som ung, lovande modefotograf?

-Jag trivs med yrket och tackar min lyckliga stjärna och alla medmänniskor för att jag får exploatera mitt inre genom andra företags ekonomiska satsningar, på ett eller annat sätt. Men jag är i grund och botten en olycklig människa som enbart lever efter galna kickar, stora drömmar och visioner. Jag finner den vanliga verkligheten framför mina ögon totalt ointressant. Det gör att jag är tvingad att skapa min egen drömvärld genom mina kreationer för att trivas. Därför räcker det inte med att bara fjanta runt med en kamera. Jag vill fylla min värld med så mycket mer.

 

 

 

 

 

Har du hunnit med några stora jobb i hittills karriären?

-Egentligen inte. Jag vill fortfarande bygga på min portfolio för att få en ännu klarare bild av mina intentioner. Jag var nyligen i Milano och plåtade brasilianska Fernanda Lessa som är stor i Italien. Det kan kanske betraktas som ett större jobb, det finns en lång kö av fotografer som gärna gör ett jobb med henne.

 

 

 

 

 Förresten jag behöver ett nytt passfoto, något du kan styra upp?

-Inga problem, jag älskar intressanta gratisjobb för att vara snäll. Bara jag får låna passet när jag skall gå på alla 25 årsgränser och att jag får göra min grej. Jag ser till att det går igenom hos konstapeln. Bara hon är över 45…

 

 

 

 

 

Det häftiga mellan oss fotografer är att vi alla har vår egen stil. Enligt mig är Olle den främsta i Sverige på de tyngsta rockfotona. Min egen stil ligger mitt emellan hans och glamfoton…sen kommer rena glamourfoton osv.. Var sak förnöjer! Handlar bara om att hitta sin egen stil!