Då verkar sjukdomen äntligen lätta, det har varit några riktig sega dagar, i synnerhet när man är såpass orkeslös, 39 graders feber och dessutom har ett litet barn att ta hand om.
Jag är ju numera föräldraledig med min son Nils, åtta månader.
Nils heter Nils eftersom grabbens mor bestämt ville ha det namnet. Jag personligen är inte särskilt förtjust i det, men grabbens mor var stenhård på den punkten. Det var mycket viktigt att sonen skulle ha Nils som tilltalsnamn. MYCKET VIKTIGT.
Men jag gav mig inte så lätt utan satte hårt mot hårt. Det blev långa förhandlingar med en hel del kohandel.
Till slut lyckades jag få till en bra deal som vi båda kände oss nöjda med. Jag spottade i högernäven och vi skakade hand.
Dealen: Sonen ska heta Nils. Vi har funderat på att eventuellt skaffa en hund om några år. Då får jag bestämma hundens andra namn.
En har ju gått fackets förhandlingskurs, det ger resultat, ka-dish!
Men jösses vad stor och fin Nils är!!
//B
Jo, han är ett mycket fint exemplar! En stabil kille, som en fin stångkorv!