När man nu som förälder läser godnattsagor för barnen dagligen börjar man ju fundera. De här gamla klassikerna som man själv fick höra som barn … vad är de för dravel egentligen? I vissa fall är handlingen direkt usel. Jag skulle vilja påstå att det är en hårfin skillnad mellan dessa historier och  en genomsnittlig p-rulle.

Väsentliga händelser nämner man bara i förbifarten, det är som att man har jävligt bråttom till själva höjdpunkten. Man orkar inte utveckla saker och ting utan man tar den enkla vägen – man dödar sagofiguren.

Tänk er nu en p-rulle. Är det mycket handling? Nej. Det är inte mycket annat än pang på rödbetan direkt.

I många fall är delar av sagorna extremt snarlika. Det är som att man snott idéer från andra utan att skämmas.

P-rullens motsvarighet: en brevbärare/poolskötare/mekaniker dyker upp hemma hos en kvinna som ger honom ett varmt välkomnande.

Jag tänkte ge er några exempel. Vi tar Snövit, Askungen och Hans och Greta. Kolla nu på inledningen av dessa sagor:

Snövit: I den versionen jag har så börjar sagan med att en kung och en drottning får en vacker dotter. Redan i den fjärde (!) meningen klargörs det att drottningen dör när Snövit fortfarande är liten. Snövits far, konungen, är ledsen och ensam men gifter (!) sig snart med en ny, vacker kvinna. Och sedan i den sjunde (!) meningen av sagan så dör kungen kort efter bröllopet.

På sju meningar har ett barn blivit föräldralöst. Kåtbocken till far sägs sörja frugans död djupt, men det räcker med att en riktig fräsching dyker upp, då glömmer han sitt ex direkt. Han går även och gifter sig med den nya kvinnan. Hade det inte räckt att bara vara sambos? Det ser ju illa ut när exfruns kropp knappt ens har svalnat när han står vid altaret med en riktig snygging.

Askungen: Här är det en ung tjej som bor i ett fint hus tillsammans med sin far. I den andra meningen: ”Flickans mor hade dött (!)”

Nähhe?! Vilken chock! Och så fortsätter det med att farsan tycker att dottern behöver en ny morsa och några syskon att leka med så han gifter sig med en kvinna som har två döttrar i samma ålder som Askungen.

Och vad händer sen? I den sjunde meningen: ”Kort därefter dog (!) pappan”.

Här påtvingas en ung tjej några plastsyskon och en styvmorsa som hon kanske inte alls vill ha. Till råga på allt kolar farsan. Ganska dramatiska händelser, men de avverkas som sagt på sju meningar.

Hans och Greta: Här har vi skogshuggaren Jan som lever tillsammans med sina barn Hans och Greta. Skogshuggarens fru dog när barnen var små. Janne med fjången kände sig ensam och ville ha en ny fru. En dag gifte han sig med en änka från byn.

Här har vi ytterligare en kåtbock att handskas med, en kåtbock betydligt värre än de ovanstående kan jag avslöja. Och vad är det för sätt? ”En dag gifte han sig …” fick han ett plötsligt infall och åkte till Las Vegas med bruttan?

 

Vad händer i Snövit sen? Jo, en dag träffar Snövit en snygg, ung man i skogen, vid brunnen. Den unge mannen är en prins och han blir störtförälskad i Snövit. Känslorna är besvarade, men Snövit är för blyg och springer hem.

Sedan när Snövit har bitit i den giftiga äpplet och dvärgarna lagt henne i en glaskista, då rider prinsen förbi en dag. Vet ni vad han gör? Jo, han frågar dvärgarna om det är lugnt om han kan få öppna kistan och hångla lite med bruden! Jo det är sant! Här har vi en potentiell nekrofil som härjar omkring i en barnbok.

Sedan vaknar Snövit och hon och prinsen gifter sig. De hade alltså träffats vid en brunn en gång, sedan gifte de sig. Vilken fantastisk handling.

Askungen är lika bra den med. Askungen går på bal på slottet. Hon dansar med prinsen. Prinsen blir riktigt pilsk och vill gifta sig med Askungen. Observera – det enda de gjort är att ha dansat lite!

Till slut hittar prinsen Askungen och de kan gifta sig och kopulera efter behag. Krävs inte mycket för att man ska ta fram ringarna inte.

Och sedan hade vi Janne med fjången … han gifte ju sig med en ny kvinna som bekant. De har lite ont om mat i hemmet, så då övertalar kvinnan Janne med fjången att gå ut i skogen och lämna ungarna där! Tror ni inte idioten gör det! Ungarna hade dock hört samtalet och tog med sig stenar som de droppade på vägen så de kunde hitta hem igen.

Janne med fjången påstods vara glad när ungarna kom hem, men tror ni inte han lät sig övertalas än en gång att lämna sina egna barn i skogen?! Så jävla kåt var han att han offrade sina ungar för att få ligga lite!

Den här gången kom inte barnen hem, de blev fångar hos en trollpacka i ett pepparkakshus.

Till slut efter mycket list lyckades de fly och fick med sig pengar, smycken och guld. Tror ni inte de stackars ungarna återvände hem till sin hjärtlösa farsa?!

Vet ni vad som hade hänt där under tiden? Den nya morsan hade dött …

 

2 svar på “Som i en P-film”

  1. Hahaha, vilken rolig och fräck analys! Så har man själv tänkt när man läst dessa sagor! Får försöka läsa Grimms och de andra gubbarnas originalversioner någon gång så kanske det framstår mer nyanserat, men jag tvivlar egentligen på att det kommer att göra det. På den tiden var väl folk vidskepliga och auktoritetstroende. Det fanns ingen möjlighet till socrapport om skador. Begreppet dysfunktionell familj var knappast uppfunnet.

  2. Kvinnorna har ju väldigt specifika roller i böckerna. De är antingen döda, fruktansvärt elaka eller så är de prinsessor. I Törnrosa nämns inte ens morsorna. Man vet inte om de lever eller inte. Troligtvis gör de inte det. Konungarna Stefanus och Hubertus är de enda föräldrarna som figurerar i boken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.