Mark Wahlberg spelar samma roll för femtielfte gången: en hård snut som inte tar skit från någon. Väck mig, någon. Lyckligtvis finns här stabila motspelare och en hyfsad konspirationshistoria men mer än hyfsat blir det aldrig.
Inledningsvis sitter New York-polisen Billy (Wahlberg) åtalad för mordet på en man ur ghettot och folkmassorna rasar. Men oroa er inte, det var en våldtäktsman så mordet är helt rättfärdigat. Borgmästaren (Crowe) och polischefen (Jeffrey Wright) röjer undan bevis och får Billy fri mot att han säger upp sig. Sju år senare hankar han sig fram som privatdeckare och anlitas av borgmästaren för att spåra hans otrogna fru (Catherine Zeta Jones). Billy är dock sist av alla – inklusive publiken – att klura att detta handlar om något mycket större…
Jag som många gillar en skön konspirationsthriller med snåriga ledtrådar, skumma karaktärer och en inte helt självklar utgång. Den här är inget mästerverk men heller inte helt förutsägbar och har en och annan oväntad twist såväl som några intensiva scener. Det är även alltid ädelt att skildra de rikas utnyttjande av de fattiga, även om vi sett det i andra, bättre filmer. Den här thrillerns största problem stavas dock Mark Wahlberg.
Den f.d. rapparen och kalsongmodellen har även producerat filmen och erbjöd först huvudrollen till Michael Fassbender som utan tvekan varit ett mer intressant val. När herr Fassbender i god smak tackade nej tog Wahlberg själv sig an rollen. Han tänkte troligen att han kan spela denna sorts karaktär i sömnen. Men trots att han funkar i vissa sammanhang (”Boogie Nights”, ”The Fighter”) så går det inte att frångå det faktum att han är extremt träig, vilket blir extra tydligt här med färgstarka motspelare.
Crowe må på senare år kanske inte vara den mest varierade skådespelaren men har nog pondus att lyfta en film som denna. Pålitliga ansikten som Jones, Wright, Barry Pepper och Kyle Chandler räcker lång väg de med. Hade historien inte fokuserat på Wahlberg och hans rätt osympatiska, irriterande rollfigur hade det kunnat bli rätt bra.
Ex-polisen och f.d. alkoholisten Billy är typen som blir rasande av svartsjuka när han ser sin skådespelande flickvän i en sexscen på film och genast börjar supa ner sig i ett allt annat än trovärdigt sammanbrott. När han i scenen efter helt plötsligt är spiknykter och ska undersöka ett mord får även trovärdigheten sig en törn. När man i en klumpig slutscen försöker utveckla en pinsamt omotiverad kärlekshistoria så förstår man ganska klart varför den här snabbt glömda dussinthrillern hamnade direkt på DVD i Sverige.