Väljer du Leffe eller von Platen?

Varför är smeknamn inte lika populära som förr? Förr hade i stort sett alla ett smeknamn. Kolla bara på idrottsvärlden. ”Nacka”, ”Rio-Kalle”, ”Säcken”, ”Lill-Lövis”, ”Äpplet” och ”Pillan”.

Vad har vi i dag? Fotbollslandslaget bidrar med ”Chippen”. Sedan är det helt dött.

Men det finns en nisch där det verkar som om man måste ha ett smeknamn. Jag talar om utpräglade så kallade arbetarfirmor.

”Leffes plåt”. ”Tompas gräv”. ”Roggans rör”.

Då kan man ju börja fundera varför dessa snubbar ska ha sitt smeknamn på företagsloggan? För mig är snubbarna helt okända. Om jag skulle träffa någon av dem för första gången skulle jag knappast använda hans smeknamn, det skulle kännas oartigt och ouppfostrat. Smeknamn får man börja använda först när man känner människan.

Men jag tror att det är såhär: ”Leffe” vill använda sig av psykologi. Han vill vara kompis med alla, de kan ju vara potentiella kunder.
– Fan vilken trevlig lirare, han är ju riktigt schyst! Om man skulle ta och ringa honom. Ööö! Berit! Har du snackat med Leffe i dag? Nä? Okej, men då tar jag och ringer Leffe och kollar läget.

”Leffe” ger ett mer kamratligt intryck än ”Leif”, som kan anses mer sterilt och torrt. Och det låter också som att en ”Leffe” är mer benägen att hugga tag i saker och ting och han är inte rädd för att få skit under naglarna. En ”Leffe” kan man lita på, han är ju en kompis.

Då tar vi raka motsatsen till den här nischen. En typ av bransch där man absolut inte stöter på ”Gurra” eller ”Micke” i företagsloggan.
Jag talar om revisionsbyråer, advokatfirmor och arkitektbyråer. Bempas advokatbyrå, någon? Eller om du ska sälja ditt hus, så kan du anlita ”Perras mäklare”?

Kolla på bilderna jag bifogat. Tänk nu om firmorna skulle byta namn med varandra. Visst hade det varit festligt?