Äntligen en riktigt eldig rockvecka! Trots ömsom sol, ömsom vatten hindrade inte detta tusen och åter tusen musikfanatiker att besöka allehanda konserter. Mest var det väl en fest för de lite mognare generationerna med klassisk rock som de så fint kallas. Trotsandes ett fasligt ösregn med vattenstrider forsande längst gränderna tog sig en förväntansfull och exalterad skara älskare av Led Zepplin till Gröna Lund. De skulle visa sig vara helt mödan värt.
Eller rättare sagt halva delen av Led Zepplin bestående av den bokstavligen gamla sångaren Robert Plant. Ryktesvis har han och forne kollegan Jimmy Page blivit erbjuden en miljard kr eller liknande för att återförenas men en av dem vägrar medans den andra är riktigt sugen på det. Hoppla, så det kan gå. Det hindrar dock inte Plant att köra skiten ur scenen och till publikens förtjusning spelade han ovanligt mycket låtar från Led Zepplintiden. Det var totalt fullsmockad med folk och Plant vägrade visa några som helt ålderstecken där han flög runt på scenen som om han var högst tjugo år gammal. Låten Stairways to Heaven anses väl fortfarande ligga högst upp på de flesta respekterade listor som den bästa rocklåt som någonsin gjort. Det måste kännas fint i magen även en dålig dag. Classical Rock at it’s finest!
Sen var det Väsby Rock Festival som ni kan läsa separat om här. Sen fullständigt invaderas huvudstaden av alla som älskar diggar AC/DC. Inte nog med att de körde på vår största lekplats; Friends Arena utan de fyllde hela Kungsträdgården med en ”liten förfest” hela två fulla dagar innan med öltält, älgkebaber och en massa AC/DC-inspirerade band som Thundermother och Quireboys. Att det var gratis inträde är något som uppskattades när man såg hur sjukt mycket folk som var där. Det var dessutom AC/DC-tröjor på varenda inrättning i stan med fullständiga rättigheter, speciellt i söndags innan själva konserten. Detta jag ÄLSKAR med sommarstockkholm. Det händer ALLTID något kul!