… och det är att samla på vintage-t-shirts, mestadels från 1980-talet. När jag hittade till ebay år 2000 var det betydligt lättare att hitta fina objekt till mycket förmånliga priser. Numera är alla på ebay och tröjorna kostar i min mening alldeles för mycket. Så i dag strötittar jag lite då och då och ibland stöter jag på något som tilltalar mig.

Om vi börjar med mitt sämsta köp. Det var en Ghostbusters-tisha. När jag tog på mig den sprack den, eller rättare sagt, den gick sönder överallt, inte bara i sömmarna. Den verkade vara gjord av papper. ”Made in Pakistan” stod det på etiketten. Antingen var den autentisk och tagit så mycket stryk under årens lopp att den inte pallade mer. Men det lutar mer åt att jag blev hustlad av en jävla skojare.

Till det trevligare. Min favorittröja? Det är svårt att peka ut någon. Hade en Mr T en gång i tiden, tror den är uppe på vinden nu för jag har den inte i min byrå eller i garderoben. Eller så är det någon som snott den. Hade också en ”Back to the future”, men den tvingades jag slänga efter några år, den fick ett stort hål mitt på magen.

Jag har plockat ut fyra stycken som jag gillar starkt. Det är dessa:

IMG_0467

En Judas Priest Turbo-tröja från 1985. Sedan är det som ni kan se en väldig fokus på en man, Sylvester Stallone.

Det enda problemet med 80-talströjorna är att människor på den tiden inte var lika långa, ståtliga och breda som jag är. Även om det står ”L” på lappen så är dessa omöjliga att ha på sig. För att lyckas med det skulle jag behöva gå ner åtminstone 15 kg.

Jag gjorde faktiskt ett test, för snart fem år sedan! Jag packade ner en av mina vintage-tröjor i resväskan när jag skulle till Robinson. Jag visste att jag lätt skulle kunna gå ner 15 kg eftersom jag var rätt ”välbyggd” när jag åkte dit. Givetvis skulle jag behöva vara kvar en bra stund för att lyckas med det, och det visste man ju inte på förhand om man skulle vara.

Men 41 av 43 dagar blev det och en viktnedgång från 97 till 79 kg. När vi efter sista örådet skulle ut på restaurang med hela crewet tog jag på mig vintage-tröjan – och ser man på! Den passade för fan! Kollade på den alldeles nyligen och det finns inte en chans i världen att jag skulle få på mig den i dag.

Nä, dags att skärpa sig och börja deffa lite, som vi män säger!

Morning wood.
Morning wood.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.