• Jag har varit militär från 1961 till 1997. Det har alltid sagts att vi inte behöver räkna med en fullskalig invasion från Sovjet eftersom de behöver skydda sina intressen åt många andra håll. Vi var ju inte heller då medlemmar i NATO, men vi räknade med att NATO inte hade råd att låta Sovjet få baser i Sverige och fri väg till Norska kusten. Vi har ALDRIG kunnat försvara hela Sverige samtidigt. Men vi har kunnat flytta fördelningar och brigader över ytan. Dock tar sådant lång tid. Ett blixtanfall över havet eller finska gränsen skulle ha medgett ett ganska långt inträngande på vårt territorium innan vi kunnat stoppa upp det genom att slå mot underhållet.

    I norr hade vi KA i Luleå och på Holmögadd. På vissa ställen hade vi minspärrtroppar i farlederna samt förmåga att lägga ut minor på förplanerade ställen. Vad har vi nu? Längs kusten hade vu kustbevakningsstationer, en del optiska och en del med radar. Dessa tillsammans med Flygvapnets radarstationer och luftbevakningstorn kunde samordnas eftersom marinen och flygvapnet i Norrbotten/Västerbotten var samgrupperade och övade tillsammans. Dåtidens politiker vägrade redan då att förstå att Sverige inte ensamma kunde stå emot ett storanfall. Vi litade på att Finland skulle orka hålla emot tills vi fick upp våra fördelningar specialförband från södra delarna av landet. Det finns förmodligen inga civilister som känner till dessa FAKTA. Militär får alltid ta stryk i fredstid…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.