Stockholm, vår vackra huvudstad och platsen där vi bor. Denna underbara plats på jorden där livet lunkar på – som på alla andra ställen. Något som inte lunkar på i Stockholm är dock trafiken. Morgon/eftermiddag, det är rent sorgliga och deprimerande syner som spelas upp. Vår stad är inte anpassad för detta trafiktryck och vägtullarna har inte gjort något bättre – förutom att dra in pengar till politikerna som förslösar medlen på annat efter eget gottfinnande.
Så här ser det ut på gatorna i Stockholm och ni kan ju tänka er hur ”lätt” det är för till exempel en brandbil att ta sig fram här. På Östermalm har jag sett att det annonserats ut garageplatser för en bra bit över miljonen. Gott folk, trafiksituationen i Stockholm är pervers och några som har fattat detta (inte alla dock) är en del cyklister. Många cyklister har tagit det flera steg till och utvecklat citycyklandet till en formidabel uppvisning i hänsynslöshet.
Här står en dam, det är grönt för henne men trots detta vänder hon sig om för att trycka på knappen. Det som gör henne förvirrad är att både cyklist och bilist brassar över- mot rött. Notera cyklistens hjälm – han är rädd om sin egen skalle men struntar fullkomligt i andras. Den egoism vilken genomsyrar Stockholms citycyklism är kusin med den bufflighet vilken präglar gångtrafikanterna – ingen viker undan eller ber om ursäkt vid sammanstötning. Det är ett syndrom. Citycyklism är dock hänsynslösare.
Den här nissen kommer dundrande i full fart och undviker med en hårsmån att träffa flera gångtrafikanter. Det märkliga är dock att precis alla ”inblandade” verkar tänka på något helt annat. En bidragande orsak kan vara att de flesta numera har ett par hörlurar instoppade i öronen. Folk förefaller vara zombiefierade på sin väg framåt på catwalken. Det är inte förrän någonting händer folk sätter igång att käfta- men så dags då, folk är så uppe i sitt att man inte vet vad man skall käfta om när olyckan väl är framme.
Här har vi en hjälmförsedd kvinna som helt struntar i att det är ett övergångsställe hon passerar. Hon svischar förbi gångtrafikanterna på cirka 50 cm avstånd och frågan är om denna hänsynslöshet är medveten. Vad är det som får folk vilka är rädda om sig själva (hjälmen) att så högaktningsfullt skita i andra ? (övergångsstället) Är det en mekanism ? Är det ett syndrom ? Är det en Egoism City Chic Radicale ?
Den här damen tar det ett steg till. Hon försöker ramma folk genom att attackera dem från vänster, mot färdriktningen samt utan hjälm. Samma övergångsställe som förra bilden. På Öfvre Östermalm där jag bor ligger det en slags förfining i cyklisternas hänsynslöshet – en slags cyklisternas överhöghet. Det märkliga är att gångtrafikanter vilka ideligen håller på att bli massakrerade av cyklisterna inte verkar ägna det en tanke, jag begriper det inte.
Jag antar att det var cykelbuden i Stockholms innerstad som uppfann cykelhänsynslösheten vilken de utvecklar hela tiden. Den i egoism marinerade hänsynslöshet vilken får dem att fara fram som dödliga projektiler genom folkmassorna på bland annat övergångsställena. Ju mer high tech city-chica strap on prylar de har på sig desto mindre verkar de begripa och ta in från omvärlden.
Den här hyr-cyklisten är en av de få cyklister jag ser utan hjälm under denna rundvandring bland övergångsställen. Icke desto mindre undviker han bara med en hårsmån att lägga sig och den hyrda cykeln över ryggen på gångtrafikanterna. Återigen, ingen verkar tänka på uppförandet – är jag ensam om detta ? Förra helgen, på Vallahallavägen vid rondellen/Gärdet, höll en cyklist på att ramma mig och min 10-åriga son när vi befann oss mitt på ett övergångsställe. När jag ropade efter personen gav han mig fingret och ropade – Fuck you ! En idiot in 45-års åldern.
På bilden ovan var det väldigt nära att kvinnan med barnvagn blev rammad av dödskallen med hjälm. Dödskallen cyklade mot rött och det måste vara ett syndrom med rötter i bottenlös egoism som får cyklister att anse sig stå över trafikregler. Jag förklarar härmed krig mot dessa aningslösa nötter och jag kommer att skapa säkerhetsavstånd mellan mig och cyklister på övergångsställen genom att sätta upp ett ben helt enkelt…
Den här dåren kastar sig över mötande körfält in på övergångstället för att korsa det diagonalt och sedan upp på Sturegatan. En buffel förstås, som inte ger gångtrafikanterna ett uns av hänsyn. Man kan undra var trafikpolisen är ty dessa mentala kalhyggen borde bötfällas så till den milda grad att det inte fick råd med ens en rostig cykel. De är en fara för sig själva förstås- men främst andra och man kan reflektera över vilket som är värst: deras egoism eller de skador de kan orsaka…
Jag förklarar härmed krig mot hänsynslösa city-cyklister, tills dess att polisen hjälper till att få ordning på problemet.