Landade på Brindisis flygplats runt 8 igår. Hade en hyr bil väntade på oss, och självklart uppstod irritation. Då jag vägrat betala nån löjlig självrisk försäkring skulle de kräva 1000 Euro i dep. Jag vägrade , men efter mycket disskusioner så köpte jag det, då de återfördes när jag lämnade tillbaka bilen. Det kändes direkt att jag var i Italien, att ha en hetsig disskusion är mer regel än undantag och jag kände mig hemma direkt. En timme senare befinner vi oss i den lilla kuststaden Otranto. Jag googlade upp den då jag verkligen behövde ladda baterierna och fick höra att flera kändisar åkt hit för att komma ifrån media och all stress. På kvällen är det nästan öde och kyparen förklarar att det är för kallt och folk håller sig hemma, termometern står på 17 grader 🙂
Vi vaknar upp, startar dagen med frukost och en espresso, och går längst stadens kustlinje.
Folk hejar och det är en fantastiskt genuin miljö. min Italienska är inte den bästa men i kombination av kraftigt gestikulera, betona och visa så behöver man faktiskt inte prata engelska, som de flesta här inte förstår. Italienska är ju också ett språk där ett par ord och restan rörelser räcker långt 🙂 Jag strosar vidare, handlar lite lokalt vin, som smakar fantastiskt.
Hotelet vi bor på har en genuin välkommande atmosfär, och jag disskuterar entreprenörskap, zlatan och politik med Franceso hotelets ägare. Under dagen har vi polen för oss själva och vi fortsätter sedan ner till stranden. Hela staden består av badvänlig strand, ett antal resturanger
och 5000 vänliga italienare. Har inte känt mig så avslapnad på hela året, och telefonen är fortfarande avstäng och jag ser ingen anledning att sätta på den 🙂
Nu blir det en god bok och vin från trakten på balkongen innan kvällen rundas av med middag på någon av byns resturanger. Livet är härligt !:)