Hypnotisören tar steget över till vita duken med ambition att bli nästa stora svenska kriminalfilmsexport. Filmen lyckas bra men spänningsgraden kunde ha varit högre. För nästan 25 år sedan regisserade Lasse Hallström ”Mitt liv som hund” och det gav honom en biljett till Hollywood. Nu gör han comeback som svensk filmare och tar sig an den för honom oprövade spänningsgenren och filmatiseringen av Lars Keplers omåttligt populära bok Hypnotisören.
Resultatet blir en kriminalthriller som vad gäller regi och skådespelarinsatser känns lyxigare än den genomsnittliga kriminalthrillern men som kunde bjuda på ännu mer spänning. Någonstans förstår man att processen med att omvandla och koncentrera 570 romansidor till hundratjugo sidor manus inte har varit enkel. Själva hypnosen presenteras exempelvis för lättvindigt, och läkaren Erik Maria Barks (Mikael Persbrandt) motvilja till att utföra denna omdiskuterade ritual på den svårt skadade pojken Josef hade kunnat vara tydligare. Med över en halv miljon sålda exemplar av boken kommer folk givetvis att resa otaliga invändningar gällande vad som har tagits med eller klippts bort ur filmen, som det alltid görs vid sådana här tillfällen. Hypnotisören har ett hyggligt tempo med undantag för ett mittenparti som mest står och trampar. Historiens vändningar sker enligt konstens och genrens alla regler och är därför alltid halsbrytande dramatiska, ofta bisarrt otrovärdiga.
Mest intressant är skildringen av Erik och Simones (Lena Olin) äktenskapliga kris, där hans tidigare otrohet är åtta år färskare i filmversionen än i boken. I scenerna där deras oförmåga att mötas blir smärtsamt tydlig märker man tacksamt hur rutinerad Lasse Hallström är i sin personregi. Lena Olin förvaltar utmärkt det utrymme som hon har, större än vad som är brukligt i makens amerikanska produktioner, och känns välbehövligt levande och desperat i kontrast till Mikael Persbrandts lågmälda tolkning av Erik Bark. Relativt okände Tobias Zilliacus som kommissarie Joona Linna är mild och sympatisk samt lite hemlig och med en benhård viljestyrka. Eftersom mycket tyder på att de totalt åtta böckerna (där tre redan är publicerade) om honom så kommer nog fler att filmatiseras. Filmen är bland det bättre svensk filmindustri producerat och förtjänar ett biobesök.
Christian Ternstedt
christian@mensworld.se