Stockholm, denna fantastiska stad. Här har jag bott sedan 1986 och det ger vid handen att jag nu bott här längre är jag i Göteborg – staden där jag föddes. Jag fyller 55 år i år och är numera ”officiellt” Stockholmare. Det känns bra och jag kommer aldrig att flytta tillbaks till stad no: 2. Never. Varenda plats jag kommer till där känns som en dammig gravsten över en tid som aldrig kommer tillbaka – min ungdom.
Här kommer några kärleksbilder på Stockholm. Det såg så lovande ut nyss, våren var snubblande nära och så kommer den förbannade snön tillbaka och ställer allt på ända. Men håll ut, snart är de ljumma vindarna här och då visar sig hufvudstaden från sin bästa sida. För visst måste man älska henne. Trots bussar som aldrig kommer, åsnor som pratar i mobilen överallt, hänsynslösa cyklister och bilister, uppnäsor och catwalksposörer – yta yta yta.
