Det är ett hett ämne, just det där med skolan. Den här rankingen som Sverige lyckas falla ned i ganska lågt, ”Putting out fire with gasoline”, som David Bowie skulle ha sagt.
Kritiken och undersökningarna kommer sent. Det tar ju en hel del år att utbilda och sedan göra undersökningar. Har ingen tänkt på att detta kan vara rasistiskt? Sverige har tagit emot flyktingar som när undersökningen görs, sitter i skolbänken. Rent statistiskt har bara 1% av jordens befolkning en dator i ägo, så man måste kanske vara lite mer nyanserad innan man börjar gnälla om Sveriges dåliga elever. Menar man att vi i Sverige inte kan ta prestigeförlusten av att vissa invandrare har problem med skolan? Hur såg undersökningen egentligen ut distrikt för distrikt? Är det en samhällsfråga a la´ carte val?
Vill man känna sig sviken eller ett offer för kritiken? Hmmm….
Inte vet jag. Det ända jag vet att jag tyckte om skolan. Gick ut varje klass med högsta betyg. Mina lärare var intressanta karaktärer. Jag hade en lärarinna i Spanska från Peru och en tyskalärare som var gammal ubåtskapten från andra världskriget. Men den finaste var min lärarinna som undervisade i maskinskrivning, som var ett ämne som ingick i undervisningen när jag gick 3-årig ekonomisk linje på gymnasiet. Hon var minst hundra år gammal kände jag då, men datorerna gjorde sitt intrång i samhället, och hon fick gå kvällskurser för att kunna utbilda oss. Jag minns att hon sa; ”Data-maskinen” och att jag försynt försökte påpeka skillnaden mellan data och en maskin, men hon förstod nog aldrig det.
Karin, som hon hette, lärde mig dock det viktigaste i skolan. Nu sitter jag här som trebarnsfar med läxor och olika ämnen, och frågan kommer ju som en könssjukdom efter ett besök på horhus; ”Vilket ämne är viktigt?” ”Varför ska jag lära mig den här ekvationen? Kommer jag att ha nytta av det i framtiden” osv.
Det är den frågan man alltid ställer sig när det är motigt. Men så enkelt är det inte. Kan man något om hjärnans funktioner så kommer man att inse att synapserna är viktiga, och därför är frågan irrelevant.
Karin, min lärare i maskinskrivning, har ändå gett mig det bästa från skolan. Hon gav mig ”fingersättning”. När vi fick lära oss tangentbordets uppbyggnad visste hon allt. Varför vissa bokstäver satt där de satt, och hon förklarade även detta för oss, även om få lyssnade. Allt sprack när den stackars tanten skulle undervisa i vad hon kallade för ”data-kunskap”. Hon famlade med floppydiscar och företaget ”Wang” hade just flyttat in i industriområdet kring Solna, som numera hyser Friends Arena.
Vad är kontentan av detta dravel, jo att fingersättning och maskinskrivning är ett viktigt ämne. Jag hade inte kunnat skriva detta och kollat på golf samtidigt om det inte vore för Karin.
Uppskattar dig Karin, var du än är någonstans.
Rasmus Raz Lindvall