Om jag fick frågan vad som har hållit mig kvar i kristendomen, skulle jag säga skönheten. Den kristna tron må vara sann historiskt, dess utsagor omöjliga för en allvetande intelligens att motbevisa. Den kan också vara sann och fungerande pragmatiskt, den enda kraft som kan frigöra människan från hennes gamla sammanhang. The proof of the pudding is in the eating.
Men kristen sanning är ibland något relativt, öppet för tolkningar och invändningar. Som alla intellektuella system kan den klinga av med tiden och förefalla krass och torr som geometri. Men kristen tro handlar inte primärt om formler och bevis. Den visar sitt ansikte i mötet med den helt Andre, som blev en av oss och slagen för våra missgärningars skull. Den visar människans elände inför Guds storslagna möjligheter, behåller en skönhet som överträffar den vackraste tavla. Och den kan inte köpas för pengar.
Samhällsdebatten i ett avkristnat land som Sverige visar i grälla färger hur skevt det kan bli när människor med skilda värdesystem drabbar samman. Konflikten mellan två intressen behöver inte nödvändigtvis kunna lösas med tankekraft. Vi ser det i de hundraåriga konflikterna mellan marxismens och liberalismens åtskilda perspektiv på historien och samhället. När ingendera sidan vill ge sig, kan det leda till varaktig söndring och våld.
Den kristna världsbilden kan vid ett ytligt påseende likna marxismen i vissa avseenden, liberalismen i andra. Kristendomen har med både rättvisa och frihet att göra. Som de politiska idealen kan den verka torr och godtycklig. Lärorna kan inte rädda mänskligheten från undergång. Om kristendomen bara var en lära, skulle den stå sig lika slätt som de politiska ideologierna, då det gäller att skapa fred på jorden. Kristendomen bevisar sin sanning och ännu mer sin skönhet när den går till hjärtat. Man blir inte kristen genom att döpas och konfirmeras, utan genom mötet med en person: Jesus Kristus. Den personen är Gud själv i mänsklig gestalt. Han kan göra människan försonlig och from, genom att arbeta med hennes hjärta.
I de handgemäng vi nu har fått vänja oss vid i vårt land, kan man med Johanna Linder säga att vi inte får vara tysta. När nazisterna marscherar genom våra gator drar en kylig vind från Tredje riket genom Jönköping. Det verkar så lätt att kalla dem de onda. Deras motståndare blir då de goda, det öppna samhällets folk, som gärna lever med olikheten.
Men det finns frågetecken. I det världsliga samhället, vårt svenska och europeiska samhälle, är konservatismen på tillbakagång och den kristna enhetskulturen nästan glömd. Vi har vant oss vid att tänka: Det finns många sanningar, och ingen av dem är absolut. Men det finns en sanning som inte förändras och får sin bekräftelse världen över varenda dag och natt: Om människans hjärta inte blir förvandlat kommer det aldrig att bli frid på vår jord. Det blir ingen fred i Egypten, Syrien, Somalia eller Ukraina, om inte Gud får röra vid hjärtat.
Det blir inte fred i ett Sverige som ständigt underhåller sin synvilla att vissa människor är goda och andra onda. Om pappa slår mamma är han ond. Om mamma förgiftar honom är hon god. Hon försvarar sig bara. Det onda är så lätt att projicera på andra, att vi tror oss ha den helt utanför oss själva. Men enligt kristen tro behöver alla försonas. För rätt som det är kan det vara jag själv som är ond.
Att jag själv skulle vara god är en förödande uppfattning. En sådan självbild sätter människan i stånd att begå ohyggliga illdåd. Problemet, ondskan, ligger ju restlöst hos de andra. Det är en styrka hos kristna människor, jämfört med både politiskt troende och andra religiösa, att deras tro har ett svar på den egna ondskan. Det är det som är det sköna. Det bjuder an en ögonblicklig förvandling, en hälsosam återställare från syndens berusning om ett egenvärde som står över andras. När Jesus en gång blev kallad god, svarade han: “Varför kallar du mig god? Ingen är god mer än Gud.” Den enda godhet vi kan visa upp handlar om delaktighet.
Därför kan en kristen inte vara stöddig eller aggressiv. Den som har tagit hand om hans hjärta och läkt det är ju ödmjuk och tålig. Om en person som har sin upplysning från Gud talar om sina rättigheter och krav, handlar det mest om de gåvor hon har med sig av naturen och om verktyg för att tjäna. En pånyttfödd kristen blir därigenom en helt annan typ av människa än alla politiker, idealister och socialingenjörer. Hon har en nyckel till verkligheten i sitt eget bröst, medan de andra kommer med trubbiga verktyg och skeva perspektiv på vad som är fel i det yttre. Men problemet ligger inte i världens orättvisor, finns inte på spelplanen utan i hjärtat.
De som inte har upplevt den stora förvandlingen kommer att fortsätta tro att problemen kan rättas till i den yttre verkligheten, genom att de självutnämnda goda beslutar sig för att genomföra en matematisk millimeterrättvisa i världen. Deras begränsade synfält gör att de samtidigt förbiser betydligt större värden, omätliga personliga värden, för att kunna göra det. Det blir som att skicka efter rörmokaren när någon har fått en hjärtinfarkt.
Föreställningen att yttre arrangemang kan lösa problemen med människors ondska leder till många felaktiga politiska insatser. I vår tid handlar flera av dessa om att man vill förbättra kvinnans situation. Man tror att kvinnors problem handlar om deras kroppsbyggnad och längtan efter barn. Dessa förhållanden betraktas som hinder för jämlikhet med mannen. Om man kunde förstora kvinnornas kroppar och befria dem från barnafödandet, skulle målet vara nått. Man försöker alltså nå fram till en jämställdhet med mannen som norm. Men var det inte det synsättet som skapade hela problemet? Om vi gör helt om och tar till oss att könen är jämlika och underbara av naturen, försvinner hela konflikten.
Det blir då inga problem att som Angela Merkel och de tyska kristdemokraterna acceptera prostitution som ett val fria kvinnor kan göra och som andra har att respektera. Det hör till människans värdighet att hon är herre i sitt eget hus, även om det huset är en bordell. I Köln finns en i tolv våningar. Det är möjligt i ett verkligt öppet samhälle att handla omoraliskt. Merkel ser inga problem och tänker inte göra något åt det. Det är en urgammal katolsk tradition att sonen får göra sin sexuella debut på ett ställe som tillhandahåller sexuella tjänster och övningar, ett s k Laufhaus.
I Sverige skall det inte finnas några bordeller, på papperet. Om det är sant beror det bara på att 1974 års abortlag har gjort hela landet till en bordell, med landstingen som hallickar och långt över en miljon oskyldiga offer. Det var abortkommitténs uttryckliga syfte, att folk måste få knulla runt utan att behöva ta ansvar för följderna. Vi börjar förstå incitamentet bakom den panikartade flyktingmottagningen. Invandrarna förfasar sig över vår råhet och tjejerna på högstadiet kallas horor. Det blir massor av aborter under rigorös sekretess, utan föräldrarnas vetskap. Det gudlösa Sverige sitter på sin sanning och ungdomsmottagningarna slår sönder familjer. Politikerna har tagit ifrån svenska folket omdöme och sans och förpassat det till grottstadiet.
Om man frågar en modern svensk varför abort är tillåtet, får man nästan säkert ett ogenomtänkt svar som handlar om kvinnors självklara rättigheter. Ondskan i sammanhanget projiceras på andra, på männen, katolikerna och samhällsstrukturen. Det kan bli så att de två påvar som i dagarna förklarats som helgon för det svenska ögat framstår som inkarnationer av den största tänkbara ondska, manschauvinism och hyckleri. Hur skall man annars förstå den otyglade ilska och totalitära oförsonlighet, som präglar den svenska retoriken? Hela vitsen med EU är att låta svenska föreställningar om rätt och fel, gott och ont, vilka människor som är offer och goda och vilka som är förövarna och onda, sprida sig som ett förhärdelsens evangelium över vår världsdel. För människor i Medelhavsländerna kan det se ut som att en isande vind från Sverige hotar att ödelägga vad tvåtusen år har skapat av andlig förkovran och framsteg. Vad hundra generationer har byggt upp skall raseras i ett enda slag. “För nordmännens raseri bevara oss, milde herre Gud.”
Det här är perspektiv som svenska politiker behöver ta till sig. Historien är inte så enkel, som att vissa individer är helt goda och andra alltigenom onda. Vi är alla begåvade med både ängelns och vilddjurets fulla potential. Politik kan aldrig frälsa. Låt oss i stället rannsaka oss själva, studera det egna hjärtat i Guds underbara ljus. Det finns en skönhet som förmår mer än alla politiska och religiösa sanningar tillsammans: Guds förvandling av ett människohjärta.