Ett år i kärlekens tecken
Än en gång sitter jag nu på planet påväg tillbaka från en huvudstad till en annan, Från en huvudstad som kommit att bli min andra planhalva och hem, tillbaka till den huvudstad där jag är född och uppvuxen, mitt älskade Stockholm.
Jag har sovit en stund och och runtom mig upplever jag tystnad, trots att planets spinnande överröstar medpassagerarnas röster, som jag hör avlägset. Det är nyårsafton, klockan är 11.31 och det är inte konstigt att jag nu sitter här och tänker på året som gått, år 2015, som om bara några timmar nått sitt slut. Ett år som helt kort och gott, varit ett år i kärlekens tecken. Kanske lyckas jag förmedla varför.
Jag inledde året i Madrid, där jag firade in 2015, med min älskade flickvän och hennes familj och släkt, som kommit att bli min familj och släkt med. Vi hade mycket att se fram emot under 2015, vi skulle påbörja inseminering för att sedan enligt våra beräkningar få bli föräldrar i slutet av året. Vi skulle fylla 25 respektive 35, och fira detta med en resa till NY, bara hon och jag. Men allt blir inte alltid som man tänkt sig, och när jag tänker efter så är det nog som ordspråket säger, inget ont som inte har något gott med sig.
Tiden går som vi alla vet fort, och plötsligt var vår månad här, Februari, min familj och släkt tyckte inte om tanken på att vi inte skulle fira min 25årsdag som jag och María planerat (Vi skulle ju till NY). Så dem ställde till med ett överaskningsspektakel där alla samlades och jag chockades, som planerat. Vi bowlade, allihop, vi var nog runt 25 personer. Sedan hade min fina kusin ordnat så vi alla gick och åt på restaurangen Storstad där han jobbade då. Det var en fin kväll, men så många fina människor.
Dagarna fortsatte ticka på, och resan till NY närmade sig allt mer, min älskling och jag har under året drivit en Thaimat take away restaurang, där jag skött det administrativa vid sidan av mina andra jobb. Det var lite körigt med personal och annat just då, så vi var tvungna att ta beslutet att ställa in resan.
Utan min vetskap pratade María med min mamma, och gav sin egen biljett i present henne, så resan blev aldrig inställd, jag åkte med min mamma istället. Det var den första resa jag och mamma gjort ensamma, och jag är så himla glad att ha fått göra den med henne. Vi hade sjukt kul, och det är en resa jag aldrig kommer glömma. Våren kantades sedan av massvis med roligt jobb, för er som inte vet är jag Makeup Artist, först gjorde jag Makeup och hår till Gaels musikvideo ”Regnar” följt av att jag gjorde makeup till Syster Sols musikvideo ”Ta det långsamt” Sedan spelade vi in Darins musikvideo ”Nobody knows” också, där jag var en i makeup teamet. Dessa för att nämna några.
Sedan fick vi reda på den stora nyheten att vi var gravida. Så Marías föräldrar satte sig på första bästa plan till Stockholm för att få njuta av lyckan tillsammans med oss. Det är så fint att vi har så fantastiska familjer, som stöttar och finns till, i alla jävla blåsväder som uppstår. Jag blir yr och varm i hela kroppen av att tänka på alla personer i våra liv som delar det med oss. Plötsligt knackade Juli på dörren, en månad vi inte kommer glömma, vi hade nyligen fått veta att graviditeten inte gått hela vägen, så vi var ju givetvis förkrossade över det. Men i sådana stunder får man utnyttja all kärlek i sin omgivning till att ställa sig upp igen och ta nya tag. Sedan kom månadens stora händelse min bästa vän, gifte sig med sin drömprins, jag fick vara toast master på bröllopet, som för övrigt var så sjukt lyckat och glädjetårarna blandades med skrattsalvorna om vartannat.
Sedan bar det av till vårt så älskade Spanien, för en månad i total njutning, vi inledde i Madrid, som för mig innebar nice shopping, barhäng i tapaskulturens mekka, stekheta dagar vid poolen, fest, massor av familjehäng med den spanska familjen och avslutningsvis en kärleksnatt på femstjärnigt hotell med min älskling där vi mest hängde i hotellets SPA, drack bubbel och åt gott. Sedan åkte vi vidare mot kusten, stannade vid lägenheten i Tarragona, njöt av den gigantiska terassen, och poolen på taket, njöt av sällskapet med familjen, spelade kort, hängde på stranden och tog strandpromenader, lekte i vattnet med Marías kusinbarn, och blev som alltid väldigt ompysslade av Marías föräldrar. Avslutningsvis åkte vi en sväng till Barcelona för att hänga lite med kompisar där, sen tog vi flyget hem.
Väl hemma insåg jag att något inte stod rätt till, något kändes konstigt i lägenheten, jag hade haft sår i näsan i över ett år som mirakulöst försvunnit under månaden i Spanien, jag är väldigt dålig på att reflektera över mitt välmående, men nu, när såren kom tillbaka efter bara ett par nätter hemma i lägenheten vid Zinkensdamm, var det dags att göra sig lite klokare med hjälp av google, både jag och min sambo hade haft flertalet symptom som jag kunde ta hjälp av vid mitt sökande på svar. Jag kom fram till att vi hade svartmögel i lägenheten, kontaktade min hyresvärd och beskrev ingående våra problem. Jag var vid det här laget 99% säker på att det var just svartmögel som var boven. Jag avslutade mitt mail med att vi inte längre kommer att bo i lägenheten tills saken är utredd. Vi tog vårt pick och pack och flyttade in hos min kärleksfulla familj i villan där jag vuxit upp.
Två månader passerade, två månader av väntan och komplikationer. Två månader då jag fick förmånen att faktiskt leva ihop med min mamma och mina syskon som jag inte gjort på 7 år. Det var två väldigt fina månader, jag kom särkilt nära min lillasyster, på ett sätt jag inte varit tidigare, det blev många kvällar uppkrupna i hennes 90säng med en kopp te i händerna, då jag fick sitta och lyssna på tonårsproblem som bara gjorde att jag satt och log, och fick minnas och dela med mig av mina egna tonår.
Jag och Maria kände att trots hur mysigt det än hade varit att bo med min familj så behövde vi lite tid ensamma, så vi spontanåkte till Linköping, där har jag för övrigt aldrig varit tidigare, tog in på hotell en helg och bara njöt av varandras sällskap. Med många långa samtal genom staden, mysiga middagar, barhäng samt hotellhäng. Det bästa med min María är att jag alltid skrattar tillsammans med henne, det spelar ingen roll vart vi hamnar, i vilka sjuka, absurda situationer vi än hamnar i så lyckas vi på någon vis ta oss igenom dem, och avslutningsvis alltid komma skrattande ur dem.
Efter vår tripp till Linköping kom ett ganska mindblowing besked (Vi skippar den tråkiga biten med att mina misstankar om mögel faktist stämde och att vi hade extremt höga halter av mögelsporer i luften som kunde slutat riktigt jävla illa), VI FÅR EN NY LYA. Från att ha bott i en liten etta på 47 kvadrat i Zinken till att nu få en trea, i det mest eftertraktade området i Gamla stan, detta som plåster på såren för hela mögelgrejen. Vi som känt att det brunnit lite i knutarna när vi planerar att bli tre så småningom.
Tja.. Sedan var det jul igen, och detta var den första julen då jag faktiskt inte firade med min fina familj i Sverige, de har nämligen köpt sig en lya på Mallorca och valde att fira julen där, och jag och María skulle ju få en liten sobrino (brorson) så vi åkte till Madrid och firade julen där istället. Som i vanlig ordning kantats av släktträffar, massor av mys med det bedårande lilla knytte som kommit till världen, stora, goda fantastiska måltider och barhäng. Madrid är verkligen en fantastisk stad!
Så var det ju det, att sitta på det här planet, från en huvudstad till en annan, och se tillbaka på ett år och få le, trots motgångar så har vi tack vare alla starka band, och djupa relationer tagit oss igenom dem, att få sitta här och inse, att kärleken övervinner allt, och att detta helt och hållet varit ett år, i kärlekens tecken.