EN FILMRESSENSION:
Spike Lee gick i taket när Quentin Tarantino kom ut med denna nya galna episka Westernrulle. Spike anklagade honom för att utnyttja de svartas mörka slavhistoria för att få sälja mer våld och mer film. Jag kan bara gissa vad som föregick i Tarantinos huvud ”Tack Spike för mer uppmärksamhet, samtidigt som du kanske borde titta på filmen innan du anklagar mig”. Filmen är bara en enda lång härlig orgie hur Jamie Foxx, med karaktär ”Django” går från kuvad slav till en kille som spöar skiten ur den vita övermakten, och det hand i hand med en attityd vilket får en att tro att han käkar taggtråd till frukost!
Tarantinos hantverk när det kommer till intrigerad dialog, överraskande vändningar och härlig filmmusik är det som gjort honom så stor. INGEN kommer bli missnöjd av denna film därför att alla dessa av hans famösa signaturingridienser finns med och blir över. Fakum är att jag skulle jag ranka detta som hans bästa film någonsin, näst efter Pulp Fiction. Kill Billfilmerna är sömnpiller i jämförelse.
Skådespelarinsatserna är dessutom helt fantastiska. Aldrig har jag sett Leonardo DiCaprio så karismatiskt övertygande som rik slavägare, Samuel L. Jackson så äkta (i sin roll) och falsk (mot sitt eget folk) och Christoph Waltz så härligt vältalig och självsäker. Sämsta skådespelarinsatsen görs paradoxalt nog av en otroligt överraskande tjock Tarantino själv i en liten biroll, (han borde hålla sig bakom kameran) men han spränger sig själv till atomer vilket såklart är ytterligare ett tecken på hans klockrena humor och han kommer därför undan med det gissar jag.
Detta är en av de bästa filmer jag sett på evigheter, ett måste helt enkelt! Den är sprängfylld med humor, galen action, med finurliga överraskningar, vackert foto, både ny och gammal härlig musik som rockar på hela filmen igenom. Den är faktiskt lång – hela två timmar och fyrtiofem minuter, men när den är slut så önskar man bara att den hade fortsatt ännu längre. Den kittlande dramaturgin lovar ju bara mer och mer hela tiden! Bättre betyg kan den väl inte få?
Trots allt våld och andra hemskheter så lovar den en första början till frihet för de svarta slavarna, ett inslag av nytt syre, en förändring från de vitas sidas attityd (i hans kumpan Christoph Waltz), och titta hur det slutade, idag är världens mäktigaste människa, Presidenten av USA, svart i det land som detta utspelar sig i! Så kom inte och säg att denna film är rasistisk. Tvärt om. Till och med KKK åker på en rätt fet dänga. Den är bara helt enkelt magnifik! GÅ. OCH. SE. DEN!
Kramiz – Gino Lundqvist —