Just nu lever en stor del av vår vackra befolkning i en levande mardröm. Det är vår, värmen har varit ovanligt närvarande vilket resulterat i en pollenboom som är döden för alla allergiker/astmatiker. Ögonen rinner som ett såll, halsen snörper till sig i ett strypgrepp, andningen blir panikartad, energin är som bortblåst, ens sociala liv blir undvikande. Känner ni igen er?
Detta är en ”living nightmare”. Desto vanligare för speciellt stadsbor (som mig) som inte föds på en bondgård ute på landet där vi som i alla tidigare tider fått dessa partiklar i modersmjölken. Vi klarar avgaser, cigarettrök och mycket oljud, men inte ett litet snällt lamm eller ett blommande grässtrå.
När jag var liten var jag så sjukt allergisk mot precis allt. Alltså riktigt sjukligt. Här är en lista med fauna och flora som börjar med det värsta och sen går neråt. Vi kan börja med fauna:
*Hästar
*Hundar
*Katter
*Fåglar
Om jag ens mötte en hund på gatan så fick jag tokallergi. Om den slickade på mig fick jag panikastma.
Flora:
*Långt gräs.. jag kan inte ens alla namnen på dem
*Pollen i alla dess former, vad det än var, våren gav mig alltid panikångest
*Nyklippt vanligt gräs, doftar så gott, tills jag kvävs
Idag är jag gudomligt nog (nästan) helt befriad från all detta!! Men hur gick det till? Jo när jag var typ 5-6 år gjorde jag ett pricktest och hela armen svullnade upp till en ballong eftersom jag var allergisk till allt. Sen satte min käre mor mig på en homeopatkur som tog hela 4 år. Där jag började äta små kvantiteter av allt jag var allergisk mot sen ökade till stora och sen chillade av. Allt för att min kropps immunförsvar skulle lära sig att acceptera mina demoner.
Det gjorde en gigantisk nytta. Ingen mer astma, men långt ifrån att jag blev botad. Det löste typ 50% av mina problem. Resten har kommit med åldern vilket är vetenskapligt bevisat att när man blir äldre växer det bort, Toligtvis därför att precis som min homeopatmedicin så lär sig kroppen att det är inte så farligt trots allt. Nu har jag bott med många hundar. Denna vår känner jag inte ens ett enda uns av pollen. Det är en så fantastisk känsla så ni kan inte tro!!! Nu vill jag skaffa en hund vilket jag drömt om sen jag var liten. Jag fick bara ha akvariumfiskar, klockgrodor och vattensalamandrar när jag var en liten skitunge. Lillsyrran hade en sköldpadda. På den nivån var det. Helt botad är jag dock inte. Stora långhåriga hundar och häststall är fortfarande en utmaning men resten är ok!
Vill med detta säga till alla ni allergiker där ute, ge inte upp… DET BLIR BÄTTRE MED ÅREN!