Jag har väldigt svårt för att bli kär i någon. Eller jag har svårt för att utveckla känslor. Det tar väldigt lång tid för mig att lita på en person och känna mig 100% bekväm med den. Det krävs tid helt enkelt. Tid, tålamod och att man inte överanalyserar mig för mycket. Jag är inte särskilt svårläst – bara svårförälskad. Det är något med att jag måste känna personen väldigt väldigt väl innan jag liksom kan känna mitt hjärta ska bli någon annans lite grann. Ja, ens lite grann.
Däremot gillar jag inte att träffa ”massa killar samtidigt”. Jag är inte dejtingtjejen alls. Jag har ganska svårt att träffa folk ifrån Internet för de allra flesta som vill träffa mig verkar tro att meningen med livet är ett ”helt ok-jobb” och att räkna kalorier. Jag har ju varit med om saker få kommer att se. Saker som får en att känna en djupare mening med livet än hantlar på gym och solarium. Även om jag gillar att se bra ut, så är inte det en prioritet för mig. Jag vill hellre uppfattas som en person med grym personlighet. Även om det låter clishigt, så är det så. Jag har ofta lust att hoppa av den ytliga världen och simma till den där folk dricker vin och pratar om meningen med livet.
Att skratta, göra bort sig och känna gemenskap.. det är liksom värt för mig. Inte hur mycket fett det är i vanligt smör i jämförelse med Lätta och varför man egentligen ska äta vanligt smör pga. gifter i margarin och BLAAA BLAAAA BLAAAA..
Jag skulle vilja ha en kille som tycker att jag är vacker för den jag är. Han som drar bort en slinga ifrån min panna på morgon och som frågar om vi ska äta frukost i solen på en gräsmatta. Han som spelar musik medan han steker ägg och står och håller stekspaden som en mikrofon. Han som vill uppleva en massa roliga saker med mig, vill träffa mina vänner och veta vem jag är.
Men vad fan är oddsen för att det ska hända MIG? Haha! De killar jag träffar är rädda för mig. Inte rädda som i att jag är särskilt läskig, men de har en konstig liten respekt för min Facebook eller något. Obehagligt är det i alla fall.
En kille hörde av sig och kunde ses innan han skulle vara PT på gym. Orkar ärligt inte med den här gymhetsen mer. Snart blir jag tjock i protest. När ska det bli bokklubbshets?!