Idag är det min systers födelsedag. Hon skulle fyllt 35. Jag har grinat i två dagar nu. Jag sitter och tittar på bilder, gråter, tittar på bilder, gråter. Det är bra för mig att göra det också. Samtidigt sörjer jag liksom en annan sak som inträffat mig, men det vill jag inte riktigt gå in på. Men ja, det har också med familj att göra. Det är en slags skamlig ensamhetskänsla kan man säga. Jag önskar att den bara gick bort. Eller att rätt människor skämdes. Typiskt.
Jag kom på i mitt gråtande till den sorgliga musiken att jag jättegärna vill börja på kör. Jag funderar på om man kan söka in till höstens körer nu i så fall. Jag skulle så gärna vilja sjunga i en kyrka igen. Och ja, jag kan sjunga. Inte särskilt poppigt, men jag har ju berättat att jag kan jojka, så jag sjunger liksom med halsen. eller vad man säger, haha. Svårt att förklara. Men det är lite ballt. Mamma tycker om det. Det vore kul i alla fall att börja sjunga i kör. Jag ska kolla upp om det finns någon bra för mig.
Inträdesprovet lär jag ju kissa på mig på, hahaha!
Har precis skrivit ett fint inlägg om min syster till Facebook. Ska posta det när det känns okej. Det är så himla kul när folk man inte ens känner följer en på Facebook och säger ”Fan, jag ÄLSKAR dina inlägg! Jag blir så jävla glad när jag ser att du har skrivit ett långt inlägg på Facebook! Det gör min arbetsdag!”, haha. Fantastiskt att man kan underhålla så många människor ändå. Kanske inte jätte, men ganska många. Snart fyratusen?! Och jag har inte gjort mycket för att förtjäna alla dom, haha! Sjukt! (Plus mina vänner förstås, men jag ska ärligt säga att jag försöker rensa bland Fb-vänner ibland.. Vill inte ha vänner jag inte känner där liksom.. känns skumt..)
Nu måste jag sluta gråta till sorglig musik. När jag vaknar lär det bara gråtas hela dagen. Och åkas till gravhelvetet. Skit.