En topplista:
Jag saknar nästan ingenting från Sverige. Smaklös husmanskost, Kalles trötta kaviar och torrt knäckebröd är vad de flesta utlandssvenskar saknar mest. Själv är jag riktigt själaglad att jag slipper alla dessa livsmedel som inte smakar ett skit. Men nu avlider jag nästan av cravings för en sak. SALTLAKRITS! Jag hade kunnat betala vad som helst för detta nu, det är nästan att jag funderar på att sätta mig på nästa plan hem. Men om någon nu istället råkar ha vägarna förbi hit, presenterar jag här en lite skön inköpslista. * blink blink * Nedräkningen börjar nu!
Nummer 10: Djungelvrål. En stor klassiker såklart men något överskattad mest eftersom de fastnar kladdigt i tänderna men känslan när man känner sältan i första tuggan går inte att borste ifrån.
Nummer 9: Kombinationen av hallon och saltlakrits är rent gudomlig. Vilket geni kom på den? Ett nytt Nobelpris borde skapas enbart för denna person. Finns ju även i glass. Dessa överlägsna döskallar med den kombinerade smakharmonin kan rädda vilken krass kväll som helst.
Nummer 8: Salta pastiller. Inhandlas oftast på finlandsfärjorna. Om man ens har någon tid att inmundiga annat än sprit från taxfree-shopen så är det dessa som går ner i strupen. Små, sega och jävliga men med en galet skön sälta. Det tar typ en timme att få i sig en enda pastill. Så burken med godiset tar typ aldrig slut.
Nummer 7: Vet inte riktigt vad dessa kallas men typ ”salta barer”. Det är favoriten när man handlar lösgodis. Stora och lockande som fan och fyller hela munnen med ett grymt välbehag. Ger först en väldigt chockerande salt upplevelse som sen övergår i en saligt mildare men kramig salmiakupplevelse.
Nummer 6: Det går inte att blunda för legenden Turkisk Peppar. Först knaprigt och sedan eldigt smörigt gott. Smakar bäst smält som shot ihop med Absolut Vodka.
Nummer 5: Jättesalt. Små påsar av himlens alla stjärnor. Eller helvetets lockelser. Första mötet med tungan ger en något religiöst i blicken. Obs! Otroligt beroendeframkallande. Man blir lätt yr i huvudet om man äter får många av dessa så ett moderat intagande av dessa dödligt smarriga godsaker är att rekommendera.
Nummer 4: Lakrisal har en skön form och är lite pulvrig i konsistensen och har extra stor salmiaksmak. Man känner sig som en liten busig ung pojke igen när man river loss första varvet av pappret. Extra pluspoäng för designen.
Nummer 3: Haribos lakritsnappar. Sö löjliga. Så löjligt goda. Denna vinner mer på sötman än sältan. Men jag kan svulla i mig dessa till dödsdagar. Förbannat himmelska!
Nummer 2: Dessa bildäck har en speciell smak som jag faktiskt inte riktigt kan beskriva. De är lite peppriga. Men mest helt fantastisk unika och jag kan aldrig få nog av dem. Om jag hamnar i fängelse och får välja en sista måltid innan jag avrättas blir det nog en skål med dessa små runda vänner.
Nummer 1: VINNAREN! Japp, det blir såklart salta lakritspatroner. Patroner som gör skäl för sitt namn, är så inihelvete jävla salta att de fullkomligt exploderar i käften och får en att kippa efter andan. Ger en det ultimata saltruset. Dessutom är det alltid lika kul att bjuda på en sådan här bomb till utlänningar och sen se hur de nästan storknar samtidigt som ögonen går i kors. Galet komiskt. De vet verkligen inte vart de ska ta vägen. Spotta ut? Svälja? Spotta ut? Avlida? Svimma? DÖ!
Så nästa person som flyger hit uppmuntras att gärna ta med sig något av detta. Helst allt. Men även det minsta skulle uppskattas. Det skulle ses som en väldigt kärleksfull gest som skulle mötas av både pengar och varma kramar. Ihop med en bit Västerbottenost också appropå ämnet när jag tänker efter. Tack för mig!
Kramiz – Gino —